Mera lokal sik till Bottenhavets kust

2.10.2017

I projektet försöker man förstärka sikfångsterna på Bottenhavet med hjälp av yngelplanteringar

Sik har traditionellt varit en viktig fisk på Bottenhavets kust både för konsumenter och fiskare. Under de sista åren har fiskad sik inte räckt till marknaden som förr. Årliga växlingar är ett bekant fenomen men förbjudet av fiske med drivgarn och ökning av gråsälar lär vara huvudorsaken till den minskade sikfångsten.

Man har börjat förbättra situationen med ett brett samarbetsprojekt. Syftet med projektet är att förbättra det havslekande sikbeståndet som nyttjas lokalt på Bottenhavets kustområde. Projektet startades förra året då ett odlings- och planteringsexperiment genomfördes på skärgårdsområdet framför Bogaskär i Sastmola. De färgmarkerade sikynglen som hade vuxit över sommaren befriades till sjöområdet i oktober 2015.

Experimentprojektet fick fortsatt finansiering i år för att öka planteringsmängderna och för att ta reda på påverkningarna. Hela projektets planerade varaktighet är intill år 2020.

Fiskaren Sami Veneranta fyller utfodringsautomaten på sin dagliga kontrolltur. Bild: Markku Saiha

Mera sandsik

Det finns två formar av förökning av sik i Bottniska viken. Älvsiken vandrar till åar för lekande och på havet leker siken som formar mera lokala bestånd, det vill säga sandsiken. Älvsiken är typiskt snabbt växande, den blir stor och gör långa födovandringar. Den havslekande siken leker vid kustområden och gör bara korta, cirka 20 kilometers vandringar.

På grund av fångsterna i yrkesfiskeri koncentrerar fiskeri nuförtiden i älvsik, fast fortfarande tre årtionden sedan har sikfångsten fortfarande bestått av nästan lika mycket båda formar speciellt på Bottniska vikens område. Den genomsnittliga fångsten av havslekande sik på Bottniska viken under lektiden har minskat från perioden 1980-1996 till perioden 1997-2008 till 20 % och enhetsfångsten till 43% och nuförtiden har havslekande sik närmast lokalt betydelse på områden som har lekande bestånd.

Efter att de ursprungliga havslekande sikbestånden i Bottenhavet har minskat provas där Malax sikbestånd för att förbättra förutsättningarna för fiskenäring. Malax sikbestånd har anpassat sig till en miljö som motsvarar de nuvarande förhållandena som planteringsmål. Om planteringen av beståndet lyckas, borde det redan efter 4-6 år finnas sik som återvänder till planteringsområdet för lek. För att öka och uppehålla beståndet ska man fortsätta planteringsåtgärder regelbundet och följa deras effektivitet för att uppskatta deras lönsamhet.

Vitfisk odlas i speciella väskor. Bild: Markku Saiha

Allas fördel

Fiskaren Sami Veneranta har varit med i projektet från början. Han tar också hand om odling i bassänger i hemvattnen. Enligt honom är jobbet väl sysselsättande eftersom bassängerna ska tas hand om varje dag, men de är ändå vid vägarna till fångsterna. Mängden av yngel är 300 000 och odlingen genomförs med två kassar varifrån man får ungefär 51 000 en sommar gamla sikyngel.

Odling av fisk väcker ofta oro i vattenägarna men den här gången är situationen tvärtom. Veneranta berättar att knappt någon vill avstyra gratis planterad sik som dyker upp i deras egna vatten som föremål för fiske. Alla har nytta av förstärkningen av beståndet, inte bara yrkesfiskare eller ätare av lokal sik.

Om odlingen lyckas och den årliga yngelmängden är tillräckligt stor (över 30 000 st.), markerar Naturresursinstitutet de åren 2016-2017 odlade ynglen med en färgmarkering som sprutas på sikens fjällpansar. Färgmarkeringen syns på en vuxen fisk bara med en UV-lampa, det vill säga den märks inte i vanlig behandling. Med hjälp av markeringen kan man uppskatta odlingarnas framgång och den lokala nyttan för fiskbestånd och fiskeri samt arbetets lönsamhet på lång sikt.

Information om projektet:

EU-prioritet: Lokal utveckling
Projektets namn: Havslekande sik i Bottenhavet 2016
Sökande: ProAgria Länsi-Suomi ry
Projektets varaktighet: 11.4.2016-30.6.2017
Projektets totalbudget: 30 288 €
Andel av EMFF-stöd: 11 388,10 €
Nationellt stöd: 12 841,90 €

Bild och text: Markku Saiha