Kategori: Aktuellt
EHFVF:s nyheter och aktuella artiklar
EHFVF:s nya finansieringsinstrument på remiss
I fortsättningen är det möjligt för Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden (EHFVF) att bevilja stöd genom finansieringsinstrument som säkerhet för sådana lån som söks för investeringar i och rörelsekapital för fiske, vattenbruk och fiskförädling. Utlåtanden om förslaget kan lämnas in fram till den 20 februari 2026.
Bestämmelser om ändringen utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordningen skulle fastställas beloppsgränser, användningsändamål och villkor för det stöd som beviljas som säkerhet genom finansieringsinstrumentet.
Beloppet av säkerheten skulle under hela lånetiden kunna uppgå till högst 50 procent av beloppet av ett lån som beviljats för godtagbara kostnader, dock till högst 500 000 euro. När stödmottagaren är en fiskare som etablerar fiskeverksamhet, skulle beloppet av säkerheten under hela lånetiden kunna uppgå till högst 75 procent av beloppet av ett lån som beviljats för godtagbara kostnader, dock till högst 500 000 euro. Lånetiden skulle få vara högst tio år.
Utlåtanden begärs via tjänsten utlåtande.fi eller per e-post till adressen kirjaamo.mmm@gov.fi.
JSM:s anvisning om nya tillsynsregler
Jord- och skogsbruksministeriet har gett Sydvästra Finlands livskraftscentral och Livsmedelsverket en ny anvisning om tillämpningen av vissa kontrollbestämmelser i den gemensamma fiskeripolitiken (GFP).
I anvisningen beskrivs hur överträdelser av den gemensamma fiskeripolitiken kan bestraffas också efter ändringar i EU-lagstiftningen tills Finlands nationella lagstiftning om tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken ändras.
I anvisningen behandlas också vissa frågor som gäller vägning av fiskfångster och regler för s.k. tillåten tolerans. I synnerhet i fråga om bifångster vid fiske efter strömming och vassbuk har det dragits upp nya riktlinjer för tillämpningen. Den tillåtna toleransmarginalen för bifångster är i regel 10%, men det finns vissa undantag, särskilt i fråga om små fångstmängder.
Länken till tillämpningsanvisningen kommer snart, då översättningen är färdig.
Blogg: Bottniska vikens strömming – Finlands perspektiv
Bottniska vikens strömming – Finlands perspektiv
I den pågående strömmingsdebatten i Sverige har man kraftigt kritiserat Finland och antytt att Finland vill utnyttja strömmingen på ett ohållbart sätt. Det är därför nödvändigt att informera om Finlands synpunkter och vissa fakta om strömmingen i Bottniska viken.
Utgångspunkten för Finland är beslutsfattande baserat på vetenskaplig rådgivning
Först och främst vill jag konstatera att strömmingen i Bottniska viken är ryggraden i den finska fiskenäringen och den värdekedja som bygger på den. Finland har en andel på 82 procent av dess TAC (totala tillåtna fångstmängd). Jag kan försäkra er om att ingen annan än Finland är lika engagerad i strömmingsbeståndets tillstånd och dess utnyttjande på ett hållbart sätt. Värdekedjans värde är omkring 100 miljoner euro och den sysselsätter direkt cirka 300 personer. Dessutom har den betydande multiplikatoreffekter. Fisket är en viktig näring i Finland, vilket siffrorna också visar i fråga om strömming. Det är därför uppenbart att vi inte kan begränsa det utan grund och i strid med vetenskapliga råd. Det ska alltid finnas vattentäta motiveringar för en begränsning av näringen.
Finland definierar sin linje i enlighet med bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap, dvs. i praktiken i enlighet med Internationella havsforskningsrådets ICES råd. Finland har aktivt införskaffat vetenskaplig information om Bottniska vikens strömming. Finland är också alltid redo att finansiera ytterligare forskning för att samla in nödvändiga data och förbättra tillförlitligheten i ICES rådgivning. Vi gjorde det omedelbart 2022, när forskarnas observationer tydde på att särskilt tillståndet för stora individer av strömming i Bottniska viken började försämras på ett alarmerande sätt. Baserat på studier och undersökningar som finansierats av Finland verkar det som om orsaken var att de stora pungräkor, mysidar, som strömmingen utnyttjar som föda försvann. Under de senaste åren har mängden pungräkor varit nära rekordnivåer och strömmingens konditionsfaktor har nått en god nivå. Även baserat på årets ekolodningsresultat verkar Bottniska viken ha mer strömming och pungräkor än tidigare.
Dessutom stöder vi bland annat aktivt tre forskningsprojekt som ska ge information för att förbättra den vetenskapliga rådgivningen, utreda strömmingens delbestånd och skapa förutsättningar för att tillämpa en ekosystemansats. Ett verktyg håller också på att utvecklas som skulle göra det möjligt för oss att mer mångsidigt bedöma effekterna av olika restriktioner för fisket.
Finlands utgångspunkt är att vi i takt med att osäkerheten ökar uttryckligen måste se till att ICES kan ge tillförlitliga vetenskapliga råd samt förstärka ICES förutsättningar för det, genom att samla in nödvändiga ytterligare data. Däremot tycker jag att den senaste tidens hårda kritik mot ICES och dess råd är mycket problematisk. Det är det bästa och mest omfattande organet för att tillhandahålla en högkvalitativ forskningsbaserad analys av en komplicerad fråga. Utan detta uppdaterade kunskapsunderlag skulle beslutsfattandet följa de politiska vindarna, vilket skulle vara en farlig utveckling för fiskbestånden.
Vi vill fortsätta att fatta beslut som baseras på bästa tillgängliga och ständigt förbättrade vetenskapliga råd från ICES. Det är viktigt att beslutsfattandet inte grundar sig på godtycke som genom otillräcklig föda i relation till strömmingsbeståndet kan leda till att fiskarna svälter och i synnerhet till att den stora feta strömming som används som människoföda minskar. Jag vill också påminna om att ICES råd beaktar försiktighetsprincipen på ett adekvat sätt.
Enligt ICES råd om strömmingsbeståndet i Bottniska viken har dess fiskedödligheten minskat betydligt redan under nästan tio år, och fiskbeståndet förökar sig med framgång och producerar stadigt starka nya årsklasser. Också själva lekbeståndet i fiskbeståndet ligger fortfarande på över 500 000 ton, så åsikterna om att strömmingsbeståndet i Bottniska viken håller på att kollapsa och Östersjön med det är överdrivna. Vi vill alla förbättra Östersjöns tillstånd, men där finns de viktigaste åtgärderna utanför fisket.
Livsmedelsanvändning av strömming, småskaligt kustfiske och försörjningstrygghet
I Sverige finns det av någon anledning en stark motsättning mellan kustfiske och trålfiske av strömming. I Sverige hävdas också att endast fångsten från kustfisket används till livsmedel och att strömmingen rovfiskas av ”monstertrålare”, främst till pälsfarmer och delvis via danska fiskmjölsfabriker som foder till norska fiskodlare. I narrativet ingår också argumentet att ett slut på trålning skulle vara motiverat eftersom kustfisket ger ett högre genomsnittspris för strömming och all strömming därför bör utnyttjas genom kustfisket. Det finns också åsikter om att det för försörjningstryggheten skulle räcka med att det finns gott om strömming i Östersjön.
I Finland fiskar nästan alla trålare strömming för både mat och fiskmjöl, och det finns ingen betydande konflikt mellan kustfiske och trålfiske. Som ett resultat av detta är tillgången på livsmedelsströmming stabil året runt, med undantag för sommaren. Detta är en förutsättning för att en lönsam värdekedja som förädlar strömming till livsmedel har kunnat växa fram. Finland har också nationella bestämmelser för att säkerställa att det småskaliga kustnära strömmingsfisket har tillräckliga fiskemöjligheter och i praktiken kan fiska så mycket strömming som marknaden vill köpa och andra förhållanden tillåter.
Av Östersjöländerna används mest strömming som livsmedel i Finland. Om man ser till marknadssituationen är det också tydligt att det, trots en aktiv produktutveckling, är mycket svårt och mödosamt att öka den inhemska marknaden för strömming som livsmedel. Det är därför orealistiskt att tro att den direkta användningen av strömming som livsmedel snabbt skulle flerfaldigt kunna ökas. Marknader för strömming som livsmedel har därför sökts genom export, bland annat till Ukraina och exportmängden är betydande.
Det är också viktigt att korrigera den felaktiga informationen som fortfarande sprids om användningen av finska strömmingsfångster. 84 procent av fångsterna från finska fartyg landades i Finland 2024. Av denna mängd användes 5 procent till foder för pälsproduktion, 4 procent till livsmedel inom landet och 13 procent till export, 34 procent som råvara för fiskmjöl inom landet och 44 procent till fiskmjöl och foder utomlands. Det finns inte motsvarande uppgifter för de 16 procent som landades utomlands.
Finland har två relativt nya fiskmjölsfabriker som kan producera fiskmjöl av livsmedelskvalitet. En stor del av produktionen används som foderråvara för den finska fiskodlingsnäringen. Detta foder är därför baserat på fisk från Östersjön och en återvinning av näringsämnen, som därför är bättre för Östersjön än andra fiskfoder. Den inhemska produktionen av fiskmjöl bidrar därför också väsentligt till värdekedjan för fiskodling och indirekt till användningen av strömming för människoföda och utbudet av färsk inhemsk fisk.
När man diskuterar försörjningsberedskap är det också viktigt att komma ihåg att starka fiskbestånd bara är en del av bilden. Det är minst lika viktigt att vi har en fungerande värdekedja för strömming och förädlingsföretag som kan öka produktionen av strömmingsprodukter i kristider. Försörjningsberedskapen förutsätter också att infrastrukturen och kompetensen upprätthålls. Coronatiden i Finland visade att det faktiskt är lika viktigt för livsmedelstryggheten att kunna producera inhemskt fiskmjöl av strömming, eftersom det gör det möjligt för oss att säkra produktionen av odlad fisk i krissituationer.
Ur ett finskt perspektiv är det också mycket märkligt att man i Sverige kan använda narrativet om att gynna det småskaliga kustfisket för att rättfärdiga ett ohållbart riktat fiske. För t.ex. västlig sill verkar det inte finnas någon kritik från Sverige om att man vill tillåta riktat fiske efter sill i Öresund, trots att ICES råd är att endast bifångstkvoter bör fastställas. Detta verkar mycket inkonsekvent.
Fiskerestriktioner för strömming i Bottniska viken
Finland är berett att överväga ytterligare fiskebegränsningar, men det måste finnas en vetenskaplig grund även för dem. Fisket kan inte begränsas godtyckligt. Jag vill ta tillfället i akt att korrigera de påståenden som framfördes i svenska medier i år och förra året om att Finland skulle ha blockerat det planerade forskningsprojektet och till det hörande fiskerestriktioner i Finngrundet-Gävlebukten området. På Finlands initiativ har de motiverade behov av ytterligare data som framförts i forskningsprojektet beaktats i datainsamlingen i hela Bottniska viken och på så sätt tjänar den också beredningen av ICES råd.Dessutom var Finland berett att acceptera ett sju månaders årligt fiskeförbud under tre år för att skydda strömmingens lekvandring och för att lindra situationen för det svenska kustfisket, även om det inte i sig fanns någon vetenskaplig grund för detta. Av någon anledning dög inte detta för den svenska förvaltningen.
Under tre års tid har vi försökt ta reda på vilka andra fiskerestriktioner som Sverige skulle anse nödvändiga för att minska denna konfrontation i Sverige och förbättra förutsättningarna för det svenska kustfisket. Sverige har inte tagit något annat initiativ än Finngrundet-projektet, som den själv beslutat att lägga ner. I den svenska diskussion har man också underlåtit att nämna det faktum att Sveriges kustfiske i Bottenhavet har sett en stadig ökning av fångsterna under de senaste tre åren och att den 2025 redan är fyra gånger högre än 2022.
I år ville Sverige sätta strömmingskvoten i Bottniska viken så låg som möjligt och verkade stödja kommissionens förslag om en minskning med 62 procent. ICES menade dock att målet om maximal hållbar avkastning enligt MSY som är målet i den gemensamma fiskeripolitiken skulle kräva en kvotminskning på mellan 6 och 16 procent. Finland ansåg att det var viktigt att nå ett resultat utgående från detta.
Rådet kom i sitt avgörande tillsammans med kommissionen fram till att 70 % (39 108 ton) av TAC: en för strömming i Bottniska viken enligt den nedre gränsen för ICES råd (55 869 ton) får fiskas till slutet av oktober 2026 och att, om ICES vetenskapliga råd nästa vår tillåter det, även återstående 30 % får fiskas till slutet av 2026. På basis av Naturresursinstitutets positiva observationer från forskningsresan i september verkar det mycket möjligt att också den återstående delen kan fiskas.
Denna ansvarsfulla lösning kunde inte godkännas av Sverige. Sverige understödde inte heller Finlands förslag om ett förbud mot trålfiske i Finngrundet-Gävlebukten från april till slutet av september eller ett förbud mot trålfiske i juni som skräddarsytts för Finlands kust, varför rådet avstod från dem. Ur finländsk synvinkel är detta mycket svårt att förstå. Det uppstår ett intryck av att man i Sverige inte ens vill hitta en gemensam ton mellan kust- och trålfiske eller de facto söka regleringsåtgärder som skyddar fiskbeståndet samtidigt som vi sörjer för näringen.
Slutsatser
Efter att ha följt debatten i Sverige och jämfört strömmingsfisket och dess värdekedja i Finland och Sverige är det tydligt att i Finland utnyttjas strömming precis på det sätt som man skulle vilja i Sverige. Men det faktum att Sverige inte har utnyttjat dessa möjligheter kan inte vara ett skäl att minska Bottniska vikens strömmingskvot utan vetenskaplig motivering. Eller kan det?
Risto Lampinen, fiskeriråd
Viktig information om driftavbrott vid årsskiftet!
Betalningsavbrott
Betalningspaus i Hyrrä 17.12.2025–15.1.2026
Driftsavbrott i Hyrrä
Hyrrä är inte i bruk 1.1.–7.1.2026 på grund av reformen av regionförvaltningen.
Vi ber er att beakta dessa tidpunkter i projektförvaltningen.
Läs mer om reformen av statens regionförvaltning
Stöd ur Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden (EHFVF) söks hos livskraftscentralerna från och med den 1.1.2026. Stödbesluten har koncentrerats till livskraftscentralerna i Lappland, Sydvästra Finland och Östra Finland. UF-centret ansvarar för betalningen av stöden.
Ansökningstiden för investeringar i fiskehamnar och landningsplatser har börjat
Jord- och skogsbruksministeriet har öppnat en tidsbunden ansökningsomgång för investering i fiskehamnar och landningsplatser. Ansökningstiden går ut den 27.2.2026.
I ansökningsomgången kan beviljas sammanlagt högst 1 000 000 euro. Följande urvalskriterier används:
- Projektet främjar ökningen av livsmedelsanvändningen av fisk.
- Projektet främjar livsmedelsanvändningen av underutnyttjade fiskarter eller främmande arter.
- Projektet främjar bättre kvalitet och spårbarhet för fiskprodukter
- Projektet främjar det småskaliga kust- och insjöfisket.
- Projektet främjar utveckling och/eller ibruktagande av nya tekniker och verksamhetssätt.
- Projektet främjar samarbetet mellan fiskarna.
- Projektet minskar verksamhetens klimat- och miljökonsekvenser.
- Projektet främjar anpassningen till klimatförändringen.
- Projektet främjar upprätthållandet och utvecklandet av ett omfattande nätverk av fiskehamnar och landningsplatser.
Ansökningstiden går ut den 27.2.2026. Ansökningarna ska lämnas in via fondens informationssystem (Hyrrä, https://hyrra.ruokavirasto.fi/login.html) senast kl. 24.00 den sista ansökningsdagen.
I Hyrrä ska man välja programperioden 2021-2027 och åtgärdshelheten Stärka fiskeverksamheter som är ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbara – Fiskehamnar och landningsplatser.
Material från webbinariet ”Att tänka nytt kring lokala fiskupphandlingar” har publicerats
Material från webbinariet ”Att tänka nytt kring lokala fiskupphandlingar” har publicerats. Under webbinariet fick vi ta del av intressanta presentationer t.ex. om nya sätt att få in närproducerade råvaror i skolmaten, om samarbete mellan kommuner och lokala producenter samt exempel på hur skolor använder sig av fisk.
Trots att intresset för hållbar matproduktion ökar, är lokal upphandling fortfarande en utmaning i många kommuner. Det krävs att vi öppnar ögonen för möjligheterna – att se den lokala fisken och andra inhemska råvaror som en resurs, inte ett hinder. Samtidigt finns det praktiska utmaningar: upphandlingsregler, logistik, tillgång och samordning mellan producenter och offentliga kök. För att komma vidare behöver vi våga tänka annorlunda kring offentliga måltider – ifrågasätta invanda rutiner, skapa nya samarbeten och hitta flexibla lösningar som fungerar lokalt. Webbinariets mål var att ge inspiration, konkreta exempel och verktyg för att ta nästa steg mot mer hållbara och lokalt förankrade måltidssystem.
Presentationer
Upphandling och skolmat – Naturvårdsverket, Vallentuna kommun, Karlstads kommun
Rekommendationer för kommuner kring upphandlingar – Luke
Samarbeten mellan kommuner och lokala företag
Lycksele kommun
Sodankylä kommun
Exempel från skolor – användning av inhemsk fisk i storkök
Österjövänlig mat – Mikaelskolan i Ekenäs
Mört gör succé på skolmenyn i Katrineholm – Katrineholms kommun
Webbinariet ordnades i samarbete av innovationsprogrammet Blue Products 3.0 och projektet Food education for the future, som är ett samarbetsprojekt mellan Norge, Sverige och Finland, finansierat av Interreg Aurora och medfinansierat av Region Norrbotten, Lapin liitto samt projektets partners.
Bild: Pro Kala ry
Vad ändras 2026
Ändringarna i EU:s lagstiftning om fiskerikontroll blir i huvudsak tillämpliga den 10 januari 2026. Varje aktör inom fiskerisektorn måste kunna följa dem på egen hand; uppriktigt sagt Ignorantia legis non excusat (okunnighet om lagen ursäktar inte). Det är inte möjligt att producera en uttömmande skrivelse om januaris nya regler, men här försöker man identifiera en del av de viktigaste med tanke på branschen.
Först och främst är det dock bra att komma ihåg att fiskefartyg som är kortare än 12 meter och fiske utan fartyg har beviljats en övergångsperiod för många nya skyldigheter fram till januari 2028. Detta gäller bl.a. fartygsuppföljningssystem, elektroniska loggböcker, elektroniska landningsdeklarationer och skyldigheter som gäller förlorade fiskeredskap. Utöver en längre övergångsperiod finns det knappt något annat nationellt handlingsutrymme i bestämmelserna, utan de ska genomföras som sådana. Förvaltningen använder dock en övergångsperiod för att dra upp riktlinjer för tillämpningen som beaktar Finlands särdrag i den mån EU-förordningarna tillåter det.
Om fiskefartyget är 12 meter eller längre, ska fiskeloggboken och landningsdeklarationen vara elektroniska redan i januari 2026. I praktiken innebär detta t.ex. att några 12–15 meter långa fartyg blir tvungna att ta i bruk eLogbook-applikationen och börja göra förhandsanmälningar. I fiskeloggboken ska i fortsättningen fyllas i alla mängder av alla fångstarter, även de som är under 50 kg, samt bl.a. det unika identifieringsnumret för fiskeresan och uppgifter om förlorade fiskeredskap. Landningsdeklarationerna överförs helt och hållet från eLogbook för att göras i eRapu-systemet. Fångstfartyget ska dessutom ha redskap för att ta till vara det förlorade redskapet.
När det gäller fartygsövervakningsutrustning är ändringarna för fartyg med en längd på mer än 15 meter små, men man måste vara ännu noggrannare att VMS- och AIS-utrustning inte får stängas av utan godtagbart skäl och utan anmälan till centrumet för fiskerikontroll.
Fisk vägs och säljs under kontrollerade former
Kraven på vägning av fiskfångster förändras så småningom, och många andra faktorer än ändringen av EU:s kontrollförordning inverkar på saken. När den nationella lagstiftningen har uppdaterats blir regeln att fisken endast får vägas av en aktör som av myndigheten bemyndigats till det. Ett bemyndigande kan beviljas köparen av fisk, befälhavaren på själva fiskefartyget eller egentligen vem eller vilken aktör som helst, förutsatt att kraven uppfylls. Utmaningen är att en del av kraven fortfarande väntar vid Europeiska kommissionens beredning på att de ska utfärdas – och beredningen är tvistig, eftersom den lyckligtvis ändå görs i samarbete med medlemsstaterna. Det är även intressant att medlemsstaterna är skyldiga att på de officiella webbplatserna offentliggöra en förteckning över de aktörer som har tillstånd att utföra vägningar. Formen på förteckningen över vägare och omfattningen av de uppgifter som ska offentliggöras finslipas fortfarande i samband med den nationella beredningen på samma sätt som andra ändringsbehov.
Det finns så mycket att berätta om vägningen av fångster att ämnet den här gången kan lämnas oavslutat och vi återkommer till det i de följande avsnitten i skrivelseserien. Det är dock viktigt att komma ihåg att alla fångster ska vägas enligt art och att resultaten ska registreras i vägningsjournalen i ett format som är föreskrivet, och sparas i tre år. I fortsättningen duger inte heller vilken besman som helst, utan vågarna ska vara godkända. De uppgifter som antecknats i vägningsjournalen ska användas i alla dokument som hänför sig till fångstpartiet, såsom landningsdeklarationen och transportdokumentet. Transportdokumentskyldighet ändras så att dokumenten ska lämnas till myndigheterna redan innan transporten inleds och i elektronisk form.
Fisk som fångats i havet får säljas endast till registrerade första köpare, annars gör sig säljaren skyldig till en allvarlig överträdelse. Köparen ska lämna in en avräkningsnota för den fisk som han eller hon anskaffat, från och med januari alltid elektroniskt oberoende av omsättningsbeloppet för det företag som köper fiskeriprodukter. Den nuvarande möjligheten att skicka en avräkningsnota t.ex. per post eller e-post försvinner alltså också i fråga om små aktörer. En elektronisk avräkningsnota kan lämnas in på webben: https://kakeweb.mmm.fi/main.jsf. Det är visserligen möjligt med direktförsäljning, och en enskild konsument behöver inte inlämna en avräkningsnota om han eller hon förvärvar fiskeriprodukter på högst 10 kg per dag som därefter inte säljs utan används endast för privat konsumtion. För lax som fångats i Östersjön är detta tröskelvärde två individer per konsument per dag.
Kraven på spårbarhet av fiskeri- och vattenbruksprodukters partier sträcker sig nästa år också till fisk som fiskats och producerats från insjöar samt till import från tredjeländer, och uppgifterna om partierna ska bevaras och göras tillgängliga digitalt för den aktör till vilken fiskeri- eller vattenbruksprodukten levereras. (jfr. https://merijakalatalous.fi/sv/aktuellt-sv/blogg-fiske-och-vattenbruk-i-inlandsvatten-under-tillsyn-av-den-gemensamma-fiskeripolitiken/). Vid import av fisk från tredjeländer blir det obligatoriskt för importörer att använda CATCH-systemet (se. https://merijakalatalous.fi/sv/aktuellt-sv/blogg-catch-elektroniskt-fangstintygsystem/). Kommissionen har bett medlemsstaternas myndigheter att betona för importörerna att det inte är möjligt att skapa systemkompatibilitet mellan CATCH och importörernas IT-system.
Tiden för vederbörligen märkta fiskeredskap är förbi
Särskild vikt ska i fortsättningen fästas vid att redskapsmärkningarna är korrekta. Det är värt att notera att enligt kommissionens nya genomförandeförordning 2025/2196 får omärkta fiskeredskap inte finnas ombord ens på fartyget, än mindre användas för fiske. Saknade eller felaktiga uppgifter fyller lätt kriterierna för en allvarlig överträdelse av den gemensamma fiskeripolitiken och det blir dyrt. Detsamma gäller för fartyg, eftersom förfalskning eller döljande av fiskefartygs märkning eller identifierings- eller registreringsuppgifter alltid utgör en allvarlig överträdelse av den gemensamma fiskeripolitiken.
EU inkräktar gradvis alltmer också på regleringen och övervakningen av fritidsfisket i havsområdet. År 2026 träder skyldigheten att dagligen på elektronisk väg rapportera fångster av vissa fiskarter inom fritidsfisket i kraft. I Finland sköts detta med hjälp av applikationen Omakala (https://omakala.fi/). Det är skäl att följa jord- och skogsbruksministeriets kommunikation om det aktuella innehållet i anmälningsskyldigheten (https://mmm.fi/sv/). Det är även värt att observera att den som uppsåtligen försummar anmälningsskyldigheten ska dömas enligt 118 § i lagen om fiske för fiskeförseelse till böter.
Överträdelser leder till påföljder, allvarliga överträdelser till allvarliga påföljder
Den helhet som gäller påföljder för överträdelser av den gemensamma fiskeripolitiken reformeras ganska mycket. Indelningen i överträdelser och allvarliga överträdelser kvarstår, men i rådets förordning definieras allvarliga överträdelser mer uttömmande än tidigare så att medlemsstaternas myndigheter får mindre utrymme för prövning. Å andra sidan innehåller förordningen nya element som eventuellt kan användas i vissa enskilda fall för att lindra påföljdernas nivå.
Listan över allvarliga överträdelser av den gemensamma fiskeripolitiken är lång. Den finns i artikel 90 i rådets kontrollförordning och i bilaga IV till den, och även i denna länk. Påföljderna för allvarliga överträdelser är mångsidiga och kan i värsta fall leda till att fiskelicensen går förlorad. När det gäller fiskefartygets befälhavare kan ackumuleringen av prickar leda till att befälhavaren förlorar sin rätt att vara befälhavare på fiskefartyget. Enbart påföljdsavgiften är enligt gällande finsk lag minst 2 000 euro. Dessutom kan den som sanktionerats för en allvarlig överträdelse förlora sin rätt till offentliga stöd och EHFVF-stöd som betalats ut under de fem åren som föregår överträdelsen kommer att återkrävas.
Utöver ändringar i EU’s förordningar måste också den nationella lagstiftningen om tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken revideras. Detta kommer dock inte att vara klart i januari nästa år. Avsikten är att utöver de ändringar som EU-lagstiftningen tvingar fram bl.a. noggrant granska hur påföljdsbestämmelserna fungerar och hur proportionerliga de är. Samtidigt bör också lagen om registrering av fiskefartyg uppdateras. EU-förordningarna är dock direkt tillämplig lagstiftning i Finland, vilket innebär att dröjsmål med den nationella lagstiftningen endast har en begränsad inverkan.
Konsultativ tjänsteman Harri Kukka, jord- och skogsbruksministeriet
Obs! Denna text har utarbetats för att underlätta förståelsen av författningsändringarna och baserar sig på en preliminär analys av ändringarnas konsekvenser och kan inte åberopas i eventuella tolknings- eller konfliktsituationer i anslutning till tillämpningen av författningarna.
Framsteg görs inom fermentering och sensorteknik
I projektet Blue Products 3.0 arbetar forskare och företag tillsammans för att hitta lösningar som ger större hållbarhet, kvalitet och konsumentvänlighet för fiskens värdekedja – under “Kalatalouden innovaatiopäivät 2025” lyftes dessa lösningar som en del av en helt ny framtid.
Docent Oskar Laaksonen från Åbo universitet forskar om tillämpningar av sensorteknik inom kvalitetskontroll av fisk, medan Anna-Liisa Välimaa, specialforskare i livsmedelssäkerhet vid Naturresursinstitutet, fokuserar på de möjligheter som fermentering erbjuder vid bearbetning av råvaror från fisk.
Smarta sensorer övervakar fiskens kvalitet i realtid och kan förutsäga risken för förstörelse innan den blir märkbar. Samtidigt väcker möjligheterna till fermentering ett växande intresse: kontrollerad mikrobiell aktivitet kan modifiera fiskens smak, lukt och konsistens och förlänga dess hållbarhet på ett naturligt sätt.
Enligt Välimäki öppnar fermentering nya vägar för utvecklingen av fiskprodukter.
– Nya produkter kan framställas på många olika sätt genom fermentering. Till exempel har vi utvecklat ätklara bitar av fiskfiléer. Fermentering som teknologi kan också användas för förbehandling av råvaror. Fiskmassa, fiskbitar eller hela fiskar samt fiskens sidoströmmar kan också fermenteras. Vi vill använda fiskråvaran mångsidigt, berättar Välimäki.
Fermenteringsprocesser kan förbättra smaken, konsistensen, hållbarheten och säkerheten hos en produkt utan tillsatsämnen. Tekniken är dock fortfarande relativt ny i Finland.
– Vi hoppas att fiskproducenter kontaktar oss så att vi tillsammans kan utveckla nya förpackningsformat och fundera på hur produkterna kan kryddas eller på annat sätt bearbetas. Vi har bara grundläggande lösningar i bruk, där började vi, säger Välimäki.
Laaksonens forskning tar bearbetning av fisk mera mot en era av artificiell intelligens och sensorteknik. Sensorer kan upptäcka fiskens försämrade kvalitet redan innan det är synligt.
– I praktiken börjar fisken förlora sin färskhet omedelbart efter att den fångats, och sensorer upptäcker detta inledande skede innan situationen blir skadlig. Detta gör att vi kan reagera i tid, till exempel genom att lägga till is eller vidta andra åtgärder för att förbättra hållbarheten, förklarar Laaksonen.
– Artificiell intelligens har en tydlig roll. Med den behöver människor inte ständigt övervaka färskheten själva, men artificiell intelligens kan identifiera tecken på försämrad kvalitet och indikera när åtgärder behövs, fortsätter han.
Både forskningen inom sensorteknik och fermentering strävar efter samma mål: att stärka kvaliteten, värdet och acceptansen för inhemsk fisk. När spetsteknologi och traditionellt hantverk förenas kan finsk fisk få en ljusare framtid där ledorden är hållbart, säkerhet och smak.
Text och bilder: Bertills & Jung
Artikeln är en del av innovationsprogrammens nyhetsbrev. Du kan beställa nyhetbrevet via denna länk!
De aktörsspecifika fiskekvoterna för år 2026 samt de icke-överlåtbara nyttjanderätterna kan ansökas från NTM-centralen från och med den 24.10.2025
NTM-centralen öppnar ansökningen för 2026 års aktörsspecifika fiskekvoter och icke-överlåtbara
nyttjanderätter under tiden 24.10. – 12.12.2025 senast klockan 16:15.
Kvotsansökan
Ansökning av kvot är möjligt endast till de som har nyttjanderätt.
Elektronisk kvotansökningsblankett skickas åt innehavarna av nyttjanderätter per e-post.
Till de innehavare av överlåtbara nyttjanderätter som inte har meddelat sin e-postadress till NTM-centralen, skickas ansökningsblanketten per brev.
Det är mycket viktigt att ansökningstiden efterföljs och att kvotavgiften för år 2025 är erlagd inom utsatt tid.
NTM-centralen fattar beslut om trålfiskets kvoter för år 2026 före årsskiftet och strömmingsryssje- och
laxfiskets motsvarande kvotbeslut fattas under början av året 2026.
Ansökan om icke-överlåtbara nyttjanderätter och kvoter på grund av det
Ansökan om icke-överlåtbara nyttjanderätter gäller endast fiskelagens 379/2015, 88 §, kommersiella fiskare i grupp I som inleder sin verksamhet och har en registrerad fiskebåt. Ansökan om aktörsspecifik fiskekvot för år 2026 som gäller icke-överlåtbar nyttjanderätt görs med samma blankett som icke-överlåtbar nyttjanderätt söks med.
Mängderna som kan delas ut som icke-överlåtbara nyttjanderätter är följande:
- Strömming / Botniska viken / 30/31: 0,666 ‰
- Strömming / Östersjöns huvudbassäng och Finska viken / 3D-R30: 10,581 ‰
OBS. Icke-överlåtbara nyttjanderätter av strömming beviljas endast för år 2026.
- Lax / Finska viken / 3D32: 30,00 ‰
- Lax / Österjöns centralbassäng och Bottniska viken/ 3BCD-F 0,410 ‰
Ansökningsblanketten kan vid behov begäras av Egentliga Finlands NTM-central.
Ansökningsblanketterna sänds i elektronisk form till adressen: registratur.egentligafinland@ntm-centralen.fi eller per post till adressen: Egentliga Finlands NTM-central, PB 236, 20101 ÅBO, senast den 12.12.2025 före klockan 16:15.
Blanketter och tilläggsuppgifter:
Fiskerimästare Veera Salmi, tel. 0295 022 541 veera.salmi@ely-keskus.fi
Gruppchef Aki Koskinen, tel. 0295 023 025 aki.koskinen@ely-keskus.f
Nu går det att ansöka om innovationssedlar, sedlar för nya fiskare och restaureringssedlar
I Finlands program i Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden (EHFVF) har fyra nya stödformer införts, efter att statsrådet godkänt en ändring av förordningen gällande de så kallade sedelmodellerna. Framöver kan stöd sökas som en engångsersättning till små innovations- och utvecklingsprojekt, försök med och inledande av företagsverksamhet inom fiske och små fiskeriekonomiska miljörestaureringar.
Från 13 oktober 2025 är fyra nya former av stöd tillgängliga inom EHFVF: stöd till små innovations- och utvecklingsprojekt, stöd till försök med företagsverksamhet inom fiske, stöd till inledande av företagsverksamhet inom fiske och stöd till små fiskeriekonomiska miljörestaureringar. Bakgrunden till detta är ändringen av statsrådets förordning gällande EHFVF (757/2022).
Stödet beviljas i form av en engångsersättning
Alla fyra stödformerna är avsedda för småskaliga projekt och beviljas som engångsersättningar. I samband med ansökan ska den sökande lämna in en projektplan med en så noggrann uppskattning som möjligt av de åtgärder som ska vidtas inom projektet samt av kostnaderna och resultatet av projektet. Stödet betalas utifrån resultatuppfyllelsen, inte utifrån de faktiska kostnaderna. Därför kallas de nya stödformerna också kort för sedelmodeller – i stödbeslutet definieras det resultat som ska uppnås genom projektet, och utifrån kostnadsberäkningen får stödmottagaren en ”sedel”, dvs. ett belopp med vilket resultatet ska uppnås. I utbetalningsskedet är det med andra ord inte nödvändigt att lämna in kvitton, utan det uppnådda resultatet ska påvisas på det sätt som fastställts i stödbeslutet, till exempel i en slutrapport.
Stöd till små innovations- och utvecklingsprojekt
Stödet till små innovations- och utvecklingsprojekt, eller innovationssedeln, är avsett för små och medelstora företags projekt inom fiske, vattenbruk och fiskförädling. Syftet är att stödja företagens innovationsverksamhet och kompetensutveckling. Företagen kan använda stödet för att köpa experttjänster eller hyra lokaler, anordningar och maskiner i anknytning till innovationsverksamheten. Dessutom kan stöd beviljas för utveckling av företagsverksamheten och anskaffning av kompetens.
Stödbeloppet uppgår till högst 7 500 euro och kan täcka högst 75 procent av projektets godtagbara totala kostnader. Ett företag kan beviljas högst en innovationssedel per år.
Stöd till försök med och inledande av företagsverksamhet inom fiske
Två nya former av stöd införs för att stödja nya fiskare: stöd till försök med företagsverksamhet inom fiske och stöd till inledande av företagsverksamhet inom fiske. Syftet är att ge nya fiskare stöd för att inleda verksamhet inom småskaligt kust- och insjöfiske.
Försökssedeln är avsedd för sökande som vill prova på kommersiellt fiske utan att ännu göra några stora investeringar. Försöket kan pågå i högst ett år och stödbeloppet är högst 5 000 euro och högst 75 procent av projektets godtagbara totala kostnader. Stödet kan användas till exempel för att hyra lokaler, fiskefartyg och fiskeredskap samt för att skaffa kompetens.
Startsedeln är avsedd för sökande som inte tidigare har haft företagsverksamhet inom fiske och som har bestämt sig för att inleda kommersiellt fiske. En tidigare beviljad försökssedel eller en tidigare tillfällig och småskalig inkomst från fiske utgör inte hinder för beviljande av startsedeln. Även startsedeln för fiske kan användas för att hyra lokaler, fartyg och fiskeredskap, skaffa kompetens och göra små anskaffningar. Stödbeloppet uppgår till högst 10 000 euro och kan täcka högst 75 procent av projektets godtagbara totala kostnader. Nya fiskare har även fortsättningsvis tillgång till EHFVF:s normala investeringsstöd för större och mer långsiktiga anskaffningar.
Stöd till små fiskeriekonomiska restaureringar
Stödet till små fiskeriekonomiska miljörestaureringar, eller restaureringssedeln, kan beviljas till små, allmännyttiga restaureringsprojekt som har fiskeriekonomisk betydelse. Stödet kan användas för planering och genomförande av restaureringar, anskaffning av tjänster i anslutning till restaureringar och anskaffning av det material och den utrustning som behövs. Stöd kan beviljas för samma objekt och användningsändamål bara en gång.
Stödbeloppet uppgår till högst 10 000 euro och kan täcka högst 80 procent av projektets godtagbara totala kostnader.
Planen för EHFVF:s tidsbegränsade ansökningsomgångar har uppdaterats
Jord- och skogsbruksministeriet har uppdaterat planen för tidsbegränsade ansökningsförfaranden inom Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfondens (EHFVF) Finlands program.
Enligt planen utlyses en ansökningsomgång som gäller fiskehamnar och landningsplatser i slutet av 2025 och under ansökningsomgången beviljas finansiering på högst en miljon euro.
Våren 2026 utlyses ansökningsförfaranden som gäller kommersiellt fiske, vattenbruk och fiskförädling, där finansiering kan sökas för allmännyttiga forsknings-, utvecklings- och innovationsprojekt. Det beviljas finansiering på högst 500 000 euro för varje sektor. För främjande av efterfrågan utlyses ett allmännyttigt ansökningsförfarande där finansiering på högst 500 000 euro kan beviljas. På våren utlyses dessutom en ansökningsomgång som gäller fiskeriekonomiska restaureringar (finansiering på högst 300 000 euro) samt en ansökningsomgång som gäller forsknings- och utvecklingsprojekt för miljö och fiskeresurser (högst 300 000 euro).
Ersättningar för sälskador kan ansökas igen sommaren 2026.
Planen uppdateras tre gånger om året, nästa gång i januari.
Plan för EHFVF:s ansökningsförfaranden i Fastlandsfinland
Mer information: Minna Uusimäki, specialsakkunnig, tfn 0295 162 284, fornamn.efternamn@gov.fi
Ansökan om ersättning för sälskador öppen till 31.8.2025
Ersättningar för sälskador betalas ur Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden. Ersättningar kan sökas för skador som sälar orsakat under 2024. Ansökningstiden pågår till den 31 augusti 2025.
Ersättningarna betalas ur Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden. Stödet kan sökas av kommersiella kustfiskare i grupp I. Ersättningen grundar sig på det kalkylerade värdet av sökandens kustfiskefångst för år 2024. Stödbeloppet är 15 procent av fångstens kalkylerade värde, dock högst 5 000 euro.
Ansökningstiden pågår från den 17 juni till den 31 augusti 2025. Stödet kan sökas i e-tjänsten Hyrrä.