Kategori: Aktuellt

Inom Finlands program för Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden har tidsbundna ansökningsförfaranden öppnats för sex åtgärder. Finansiering kan sökas för allmännyttiga utvecklingsprojekt inom kommersiellt fiske, vattenbruk och fiskförädling, för främjande av efterfrågan, för forsknings- och utvecklingsprojekt som gäller miljön och fiskeresurser samt för beståndvårdande restaureringar inom fiskerinäringen.

Jord- och skogsbruksministeriet har utlyst tidsbegränsade ansökningsförfaranden i Finlands program i Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden (EHFVF). Ansökningstiden går ut den 6 juni 2026.

Vid det tidsbegränsade ansökningsförfarandet för kommersiellt fiske kan finansieras allmännyttiga forsknings-, utvecklings- och innovationsprojekt som syftar till att skapa ny kunskap eller lösningsmodeller som i bred utsträckning gynnar branschen, för att lösa centrala utmaningar eller öppna upp nya tillväxtmöjligheter. De åtgärder som finansieras ska särskilt gagna kommersiella fiskare. Vid ansökningsförfarandet kan i understöd beviljas sammanlagt högst 500 000 euro.

Vid det tidsbegränsade ansökningsförfarandet för vattenbruk kan finansieras allmännyttiga FUI-projekt. Finansieringen inriktas i enlighet med den nationella vattenbruksstrategin. Vid ansökningsförfarandet kan i understöd beviljas sammanlagt högst 500 000 euro.

Vid det tidsbegränsade ansökningsförfarandet för fiskförädling finansieras allmännyttiga FUI-projekt som syftar till att ta fram ny kunskap eller lösningsmodeller som i bred utsträckning gynnar branschen, för att lösa centrala utmaningar eller öppna upp tillväxtmöjligheter. Allmännyttiga FUI‑projekt inom förädling finansieras med sammanlagt högst 500 000 euro.

Vid det tidsbegränsade ansökningsförfarandet för främjande av efterfrågan kan finansiering beviljas för allmän marknadsfrämjande av fisk samt för olika innovativa sätt att öka användningen av fisk. Dessutom kan allmännyttiga projekt som rör kvalitetsutveckling samt åtgärder kopplade till internationalisering finansieras. Utlysningen är avsedd för allmännyttiga aktörer. Finansiering kan beviljas sammanlagt högst 500 000 €.

Ett kombinerat ansökningsförfarande som omfattar två åtgärder har utlysts i fråga om miljöprojekt: forsknings- och utvecklingsprojekt för miljö och fiskeresurser samt fiskeriekonomiska restaureringar. Syftet är att stödja allmännyttiga projekt som främjar den biologiska mångfalden i vattenekosystemen samt skydd och restaurering, samt allmännyttiga projekt som bidrar till att förbättra miljöns och fiskbeståndens tillstånd. Vid ansökningsförfarandena kan i understöd beviljas sammanlagt högst 600 000 euro.

Den sista ansökningsdagen för alla sex ansökningsförfaranden är 5.6.2026. Ansökningarna ska lämnas in i Hyrrä-systemet.

Beslut om att utlysa ansökningsförfaranden:

Kommersielt fiske (på finska)

Vattenbruk (på finska)

Fiskförädling (på finska)

Främjande av efterfrågan (på finska)

Forsknings- och utvecklingsprojekt för miljö och fiskeresurser samt fiskeriekonomiska restaureringar (på finska)

Mer information: Minna Uusimäki, specialsakkunnig, tfn 0295 162 284, fornamn.efternamn@gov.fi

Stöd som ersättning för skador som orsakats av sälar beviljas ur Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfondens (EHFVF) program för Finland. Målet är att främja samexistens mellan sälar och det kommersiella fisket och trygga fiskerinäringen.

De ökade sälbestånden i Östersjön orsakar ekonomiska förluster för yrkesfisket och framför allt för det småskaliga kustfisket. Sälarna orsakar skador genom att jaga bort fiskar, äta fångade fiskar och ha sönder fångstredskap. Utöver ersättningen för sälskador finansierar EHFVF investeringar och utvecklingsprojekt som främjar exempelvis fångstmetoder som tål sälar och användningen och utvecklingen av sälskrämmor. Ersättning för sälskador beviljas endast för kommersiella fiskare i grupp 1.

Ersättning för sälskador beviljas av livskraftscentralerna i Lappland och Sydvästra Finland samt Ålands landskapsregering.

Grund för beräkning av ersättningen

Den ersättning som beviljats för fastlandet är 750–5 000 euro per stödmottagare. Ersättningens belopp är 15 procent av kustfiskefångstens kalkylerade värde för året innan, dock högst 5 000 euro. Stöd beviljas inte om stödets slutliga belopp blir mindre än 750 euro. Om fångstens kalkylerade värde är mer än 10 procent högre än den deklarerade inkomsten för försäljning av fångsten från not- och trålfiske i bokföringen för ersättningsåret, används försäljningsinkomsten i bokföringen som grund för beräkningen. Fångstens kalkylerade värde baserar sig på fiskarnas fångstanmälningar och Naturresursinstitutets regionala statistik över producentpriset på fisk.

För Åland är ersättningen högst 7 000 euro, och det finns ingen gräns för den minsta möjliga ersättning som betalas ut. För fångstens kalkylerade värde används de genomsnittspriser som landskapsregering beräknat.

Ersättningar för sälskador som betalades ut för fastlandet 2024

År 2024 beviljades ersättningar för sälskador för 2022 och 2023.

Ersättningar för sälskador som betalades ut för fastlandet 2025

Ersättningar för sälskador som betalats ut för fiskare på Åland

Ersättningar för sälskador i publikationssystemet Kaju.

Mer information

Söderkultalahti, P. & Rahikainen, M. 2022. Kaupallisten kalastajien ilmoittamat hylkeiden ja merimetsojen aiheuttamat saalisvahingot 2021. Luonnonvara- ja biotalouden tutkimus 28/2023. Naturresursinstitutet Helsingfors.
https://jukuri.luke.fi/items/3f55860a-9787-4489-9448-d265873d8b49

Svels, K., Salmi P., Mellanoura J. & Niukko J. 2019. The impacts of seals and cormorants experienced by Baltic Sea commercial fishers. Natural resources and bioeconomy studies 77/2019.
https://jukuri.luke.fi/items/f84ff33d-f672-4e3c-b409-240cff54071f

Naturresursinstitutets (Luke) regionala statistik över producentpriserna för fisk
https://statdb.luke.fi/PxWeb/pxweb/fi/LUKE/LUKE__kal/

Jord- och skogsbruksministeriet har väglett livskraftscentralerna när det gäller maximibeloppet för stöd för investeringar som behövs för att vattenbruksföretag ska kunna anpassa sig till utmaningarna orsakade av klimatförändringen. Stöd på högst 50 procent behöver kunna beviljas för investeringar som hänför sig till anpassning till klimatförändringen.

Varmt väder och torka har under de senaste åren försvårat fiskodlingen i synnerhet i insjöar. I insjöarna produceras yngel för både odling av matfisk och utsättning i naturvatten, varför svårigheterna för fiskodlingen i insjöarna omfattande avspeglas i hela fiskerikedjan från fiskodling i havsområden till förädling och åtgärder för bevarande av och utsättning för hotade fiskbestånd.

Anpassning till klimatförändringen kräver investeringar med vilka fiskarna kan skyddas från konsekvenserna av de höga temperaturerna och torkan. Investeringarna som behövs är dock dyra och den ekonomiska situationen för många företag har försämrats till följd av klimatförändringen. Investeringarna som behövs är strategiskt sett viktiga för utvecklingen av fiskeriet och kräver en högre stödnivå. Målet med en förhöjd stödnivå är att säkerställa att investeringar som stöder anpassningen till klimatförändringen kan genomföras snabbt och effektivt, för att det ska kunna tryggas att den inhemska fiskodlingen kan fortsätta och fiskråvaror är tillgängliga även i framtiden.

Följande åtgärder kan anses vara investeringar för anpassning till klimatförändringen:

• investeringar som möjliggör sänkta vattentemperaturer,
• byggande av djupvattenrör,
• säkerställande av tillräckligt vatten genom till exempel återvinning, fördämning eller omledning,
• byggande av syrsättningssystem och
• flytt av fiskodlingsrelaterad produktion till svalare områden.

Riksdagen godkände 2022 ändringar i lagen om det nationella genomförandet av Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik. (1048/2016, ändr. 3/2023) Till följd av ändringarna upphör tillämpningen av de överförbara nyttjanderätterna för strömmingsfiske med ryssja vid utgången av 2026. Från och med år 2027 bedrivs strömmingsfiske med ryssja inom ramen för de särskilda fiskekvoterna, som är gemensamma för alla ryssjefiskare. Kvoterna fastställs för två områden, dvs. för Finska viken och Skärgårdshavet samt för Bottniska viken. Lagen innehåller också minimi- och maximimängder för de separata kvoterna i fråga.

Jord- och skogsbruksministeriet har gjort en utredning om nuläget för strömmingsfisket med ryssja samt behov av framtida arrangemang från och med 2027. Utredningen ges nu för kännedom samtidigt som ministeriet öppnar en webbenkät om strömmingsfisket med ryssja. Genom att besvara enkäten kan de kommersiella fiskarna och andra instanser framföra sina synpunkter på hur ryssjefisket borde regleras från och med 2027.

Resultaten av enkäten utnyttjas när ministeriet bereder förslag till kommande arrangemang. Förslagen sänds på remiss under 2026 och beredningen sker i nära i samarbete med organisationer för kommersiellt fiske.

Enkäten kan besvaras fram till den 31 mars 2026.

Strömmingsfiske med ryssja
Länk till enkäten

Jord- och skogsbruksministeriet har uppdaterat planen för tidsbegränsade ansökningsförfaranden inom Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfondens (EHFVF) Finlands program.

Våren 2026 utlyses ansökningsförfaranden som gäller kommersiellt fiske, vattenbruk och fiskförädling, där finansiering kan sökas för allmännyttiga forsknings-, utvecklings- och innovationsprojekt. Det beviljas finansiering på högst 500 000 euro för varje sektor. För främjande av efterfrågan utlyses ett allmännyttigt ansökningsförfarande där finansiering på högst 500 000 euro kan beviljas. På våren utlyses dessutom en ansökningsomgång som gäller fiskeriekonomiska restaureringar (finansiering på högst 300 000 euro) samt en ansökningsomgång som gäller forsknings- och utvecklingsprojekt för miljö och fiskeresurser (högst 300 000 euro).

Ersättningar för sälskador kan ansökas igen sommaren 2026. Planen uppdateras tre gånger om året, nästa gång i maj.

Plan för EHFVF:s ansökningsförfaranden i Fastlandsfinland

Mer information: Minna Uusimäki, specialsakkunnig, tfn 0295 162 284, fornamn.efternamn@gov.fi

I fortsättningen är det möjligt för Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden (EHFVF) att bevilja stöd genom finansieringsinstrument som säkerhet för sådana lån som söks för investeringar i och rörelsekapital för fiske, vattenbruk och fiskförädling. Utlåtanden om förslaget kan lämnas in fram till den 20 februari 2026.

Bestämmelser om ändringen utfärdas genom förordning av statsrådet. Genom förordningen skulle fastställas beloppsgränser, användningsändamål och villkor för det stöd som beviljas som säkerhet genom finansieringsinstrumentet.

Beloppet av säkerheten skulle under hela lånetiden kunna uppgå till högst 50 procent av beloppet av ett lån som beviljats för godtagbara kostnader, dock till högst 500 000 euro. När stödmottagaren är en fiskare som etablerar fiskeverksamhet, skulle beloppet av säkerheten under hela lånetiden kunna uppgå till högst 75 procent av beloppet av ett lån som beviljats för godtagbara kostnader, dock till högst 500 000 euro. Lånetiden skulle få vara högst tio år.

Utlåtanden begärs via tjänsten utlåtande.fi eller per e-post till adressen kirjaamo.mmm@gov.fi.

Begäran om utlåtande (utlåtande.fi)

Jord- och skogsbruksministeriet har gett Sydvästra Finlands livskraftscentral och Livsmedelsverket en ny anvisning om tillämpningen av vissa kontrollbestämmelser i den gemensamma fiskeripolitiken (GFP).

I anvisningen beskrivs hur överträdelser av den gemensamma fiskeripolitiken kan bestraffas också efter ändringar i EU-lagstiftningen tills Finlands nationella lagstiftning om tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken ändras.

I anvisningen behandlas också vissa frågor som gäller vägning av fiskfångster och regler för s.k. tillåten tolerans. I synnerhet i fråga om bifångster vid fiske efter strömming och vassbuk har det dragits upp nya riktlinjer för tillämpningen. Den tillåtna toleransmarginalen för bifångster är i regel 10%, men det finns vissa undantag, särskilt i fråga om små fångstmängder.

Länken till tillämpningsanvisningen.

Bottniska vikens strömming – Finlands perspektiv

I den pågående strömmingsdebatten i Sverige har man kraftigt kritiserat Finland och antytt att Finland vill utnyttja strömmingen på ett ohållbart sätt. Det är därför nödvändigt att informera om Finlands synpunkter och vissa fakta om strömmingen i Bottniska viken.

Utgångspunkten för Finland är beslutsfattande baserat på vetenskaplig rådgivning

Först och främst vill jag konstatera att strömmingen i Bottniska viken är ryggraden i den finska fiskenäringen och den värdekedja som bygger på den. Finland har en andel på 82 procent av dess TAC (totala tillåtna fångstmängd). Jag kan försäkra er om att ingen annan än Finland är lika engagerad i strömmingsbeståndets tillstånd och dess utnyttjande på ett hållbart sätt. Värdekedjans värde är omkring 100 miljoner euro och den sysselsätter direkt cirka 300 personer. Dessutom har den betydande multiplikatoreffekter. Fisket är en viktig näring i Finland, vilket siffrorna också visar i fråga om strömming. Det är därför uppenbart att vi inte kan begränsa det utan grund och i strid med vetenskapliga råd. Det ska alltid finnas vattentäta motiveringar för en begränsning av näringen.

Finland definierar sin linje i enlighet med bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap, dvs. i praktiken i enlighet med Internationella havsforskningsrådets ICES råd. Finland har aktivt införskaffat vetenskaplig information om Bottniska vikens strömming. Finland är också alltid redo att finansiera ytterligare forskning för att samla in nödvändiga data och förbättra tillförlitligheten i ICES rådgivning. Vi gjorde det omedelbart 2022, när forskarnas observationer tydde på att särskilt tillståndet för stora individer av strömming i Bottniska viken började försämras på ett alarmerande sätt. Baserat på studier och undersökningar som finansierats av Finland verkar det som om orsaken var att de stora pungräkor, mysidar, som strömmingen utnyttjar som föda försvann. Under de senaste åren har mängden pungräkor varit nära rekordnivåer och strömmingens konditionsfaktor har nått en god nivå. Även baserat på årets ekolodningsresultat verkar Bottniska viken ha mer strömming och pungräkor än tidigare.

Dessutom stöder vi bland annat aktivt tre forskningsprojekt som ska ge information för att förbättra den vetenskapliga rådgivningen, utreda strömmingens delbestånd och skapa förutsättningar för att tillämpa en ekosystemansats. Ett verktyg håller också på att utvecklas som skulle göra det möjligt för oss att mer mångsidigt bedöma effekterna av olika restriktioner för fisket.

Finlands utgångspunkt är att vi i takt med att osäkerheten ökar uttryckligen måste se till att ICES kan ge tillförlitliga vetenskapliga råd samt förstärka ICES förutsättningar för det, genom att samla in nödvändiga ytterligare data. Däremot tycker jag att den senaste tidens hårda kritik mot ICES och dess råd är mycket problematisk. Det är det bästa och mest omfattande organet för att tillhandahålla en högkvalitativ forskningsbaserad analys av en komplicerad fråga. Utan detta uppdaterade kunskapsunderlag skulle beslutsfattandet följa de politiska vindarna, vilket skulle vara en farlig utveckling för fiskbestånden.

Vi vill fortsätta att fatta beslut som baseras på bästa tillgängliga och ständigt förbättrade vetenskapliga råd från ICES. Det är viktigt att beslutsfattandet inte grundar sig på godtycke som genom otillräcklig föda i relation till strömmingsbeståndet kan leda till att fiskarna svälter och i synnerhet till att den stora feta strömming som används som människoföda minskar. Jag vill också påminna om att ICES råd beaktar försiktighetsprincipen på ett adekvat sätt.

Enligt ICES råd om strömmingsbeståndet i Bottniska viken har dess fiskedödligheten minskat betydligt redan under nästan tio år, och fiskbeståndet förökar sig med framgång och producerar stadigt starka nya årsklasser. Också själva lekbeståndet i fiskbeståndet ligger fortfarande på över 500 000 ton, så åsikterna om att strömmingsbeståndet i Bottniska viken håller på att kollapsa och Östersjön med det är överdrivna. Vi vill alla förbättra Östersjöns tillstånd, men där finns de viktigaste åtgärderna utanför fisket.

Livsmedelsanvändning av strömming, småskaligt kustfiske och försörjningstrygghet

I Sverige finns det av någon anledning en stark motsättning mellan kustfiske och trålfiske av strömming. I Sverige hävdas också att endast fångsten från kustfisket används till livsmedel och att strömmingen rovfiskas av ”monstertrålare”, främst till pälsfarmer och delvis via danska fiskmjölsfabriker som foder till norska fiskodlare. I narrativet ingår också argumentet att ett slut på trålning skulle vara motiverat eftersom kustfisket ger ett högre genomsnittspris för strömming och all strömming därför bör utnyttjas genom kustfisket. Det finns också åsikter om att det för försörjningstryggheten skulle räcka med att det finns gott om strömming i Östersjön.

I Finland fiskar nästan alla trålare strömming för både mat och fiskmjöl, och det finns ingen betydande konflikt mellan kustfiske och trålfiske. Som ett resultat av detta är tillgången på livsmedelsströmming stabil året runt, med undantag för sommaren. Detta är en förutsättning för att en lönsam värdekedja som förädlar strömming till livsmedel har kunnat växa fram. Finland har också nationella bestämmelser för att säkerställa att det småskaliga kustnära strömmingsfisket har tillräckliga fiskemöjligheter och i praktiken kan fiska så mycket strömming som marknaden vill köpa och andra förhållanden tillåter.

Av Östersjöländerna används mest strömming som livsmedel i Finland. Om man ser till marknadssituationen är det också tydligt att det, trots en aktiv produktutveckling, är mycket svårt och mödosamt att öka den inhemska marknaden för strömming som livsmedel. Det är därför orealistiskt att tro att den direkta användningen av strömming som livsmedel snabbt skulle flerfaldigt kunna ökas. Marknader för strömming som livsmedel har därför sökts genom export, bland annat till Ukraina och exportmängden är betydande.

Det är också viktigt att korrigera den felaktiga informationen som fortfarande sprids om användningen av finska strömmingsfångster. 84 procent av fångsterna från finska fartyg landades i Finland 2024. Av denna mängd användes 5 procent till foder för pälsproduktion, 4 procent till livsmedel inom landet och 13 procent till export, 34 procent som råvara för fiskmjöl inom landet och 44 procent till fiskmjöl och foder utomlands. Det finns inte motsvarande uppgifter för de 16 procent som landades utomlands.

Finland har två relativt nya fiskmjölsfabriker som kan producera fiskmjöl av livsmedelskvalitet. En stor del av produktionen används som foderråvara för den finska fiskodlingsnäringen. Detta foder är därför baserat på fisk från Östersjön och en återvinning av näringsämnen, som därför är bättre för Östersjön än andra fiskfoder. Den inhemska produktionen av fiskmjöl bidrar därför också väsentligt till värdekedjan för fiskodling och indirekt till användningen av strömming för människoföda och utbudet av färsk inhemsk fisk.

När man diskuterar försörjningsberedskap är det också viktigt att komma ihåg att starka fiskbestånd bara är en del av bilden. Det är minst lika viktigt att vi har en fungerande värdekedja för strömming och förädlingsföretag som kan öka produktionen av strömmingsprodukter i kristider. Försörjningsberedskapen förutsätter också att infrastrukturen och kompetensen upprätthålls. Coronatiden i Finland visade att det faktiskt är lika viktigt för livsmedelstryggheten att kunna producera inhemskt fiskmjöl av strömming, eftersom det gör det möjligt för oss att säkra produktionen av odlad fisk i krissituationer.

Ur ett finskt perspektiv är det också mycket märkligt att man i Sverige kan använda narrativet om att gynna det småskaliga kustfisket för att rättfärdiga ett ohållbart riktat fiske. För t.ex. västlig sill verkar det inte finnas någon kritik från Sverige om att man vill tillåta riktat fiske efter sill i Öresund, trots att ICES råd är att endast bifångstkvoter bör fastställas. Detta verkar mycket inkonsekvent.

Fiskerestriktioner för strömming i Bottniska viken

Finland är berett att överväga ytterligare fiskebegränsningar, men det måste finnas en vetenskaplig grund även för dem. Fisket kan inte begränsas godtyckligt. Jag vill ta tillfället i akt att korrigera de påståenden som framfördes i svenska medier i år och förra året om att Finland skulle ha blockerat det planerade forskningsprojektet och till det hörande fiskerestriktioner i Finngrundet-Gävlebukten området. På Finlands initiativ har de motiverade behov av ytterligare data som framförts i forskningsprojektet beaktats i datainsamlingen i hela Bottniska viken och på så sätt tjänar den också beredningen av ICES råd.Dessutom var Finland berett att acceptera ett sju månaders årligt fiskeförbud under tre år för att skydda strömmingens lekvandring och för att lindra situationen för det svenska kustfisket, även om det inte i sig fanns någon vetenskaplig grund för detta. Av någon anledning dög inte detta för den svenska förvaltningen.

Under tre års tid har vi försökt ta reda på vilka andra fiskerestriktioner som Sverige skulle anse nödvändiga för att minska denna konfrontation i Sverige och förbättra förutsättningarna för det svenska kustfisket. Sverige har inte tagit något annat initiativ än Finngrundet-projektet, som den själv beslutat att lägga ner. I den svenska diskussion har man också underlåtit att nämna det faktum att Sveriges kustfiske i Bottenhavet har sett en stadig ökning av fångsterna under de senaste tre åren och att den 2025 redan är fyra gånger högre än 2022.

I år ville Sverige sätta strömmingskvoten i Bottniska viken så låg som möjligt och verkade stödja kommissionens förslag om en minskning med 62 procent. ICES menade dock att målet om maximal hållbar avkastning enligt MSY som är målet i den gemensamma fiskeripolitiken skulle kräva en kvotminskning på mellan 6 och 16 procent. Finland ansåg att det var viktigt att nå ett resultat utgående från detta.

Rådet kom i sitt avgörande tillsammans med kommissionen fram till att 70 % (39 108 ton) av TAC: en för strömming i Bottniska viken enligt den nedre gränsen för ICES råd (55 869 ton) får fiskas till slutet av oktober 2026 och att, om ICES vetenskapliga råd nästa vår tillåter det, även återstående 30 % får fiskas till slutet av 2026. På basis av Naturresursinstitutets positiva observationer från forskningsresan i september verkar det mycket möjligt att också den återstående delen kan fiskas.

Denna ansvarsfulla lösning kunde inte godkännas av Sverige. Sverige understödde inte heller Finlands förslag om ett förbud mot trålfiske i Finngrundet-Gävlebukten från april till slutet av september eller ett förbud mot trålfiske i juni som skräddarsytts för Finlands kust, varför rådet avstod från dem. Ur finländsk synvinkel är detta mycket svårt att förstå. Det uppstår ett intryck av att man i Sverige inte ens vill hitta en gemensam ton mellan kust- och trålfiske eller de facto söka regleringsåtgärder som skyddar fiskbeståndet samtidigt som vi sörjer för näringen.

Slutsatser

Efter att ha följt debatten i Sverige och jämfört strömmingsfisket och dess värdekedja i Finland och Sverige är det tydligt att i Finland utnyttjas strömming precis på det sätt som man skulle vilja i Sverige. Men det faktum att Sverige inte har utnyttjat dessa möjligheter kan inte vara ett skäl att minska Bottniska vikens strömmingskvot utan vetenskaplig motivering. Eller kan det?

Risto Lampinen, fiskeriråd

Betalningsavbrott
Betalningspaus i Hyrrä 17.12.2025–15.1.2026

Driftsavbrott i Hyrrä
Hyrrä är inte i bruk 1.1.–7.1.2026 på grund av reformen av regionförvaltningen.
Vi ber er att beakta dessa tidpunkter i projektförvaltningen.

Läs mer om reformen av statens regionförvaltning

Stöd ur Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruks­fonden (EHFVF) söks hos livskraftscentralerna från och med den 1.1.2026. Stödbesluten har koncentrerats till livskraftscentralerna i Lappland, Sydvästra Finland och Östra Finland. UF-centret ansvarar för betalningen av stöden.

Jord- och skogsbruksministeriet har öppnat en tidsbunden ansökningsomgång för investering i fiskehamnar och landningsplatser. Ansökningstiden går ut den 27.2.2026.

I ansökningsomgången kan beviljas sammanlagt högst 1 000 000 euro. Följande urvalskriterier används:

• Projektet främjar ökningen av livsmedelsanvändningen av fisk.
• Projektet främjar livsmedelsanvändningen av underutnyttjade fiskarter eller främmande arter.
• Projektet främjar bättre kvalitet och spårbarhet för fiskprodukter
• Projektet främjar det småskaliga kust- och insjöfisket.
• Projektet främjar utveckling och/eller ibruktagande av nya tekniker och verksamhetssätt.
• Projektet främjar samarbetet mellan fiskarna.
• Projektet minskar verksamhetens klimat- och miljökonsekvenser.
• Projektet främjar anpassningen till klimatförändringen.
• Projektet främjar upprätthållandet och utvecklandet av ett omfattande nätverk av fiskehamnar och landningsplatser.

Ansökningstiden går ut den 27.2.2026. Ansökningarna ska lämnas in via fondens informationssystem (Hyrrä, https://hyrra.ruokavirasto.fi/login.html) senast kl. 24.00 den sista ansökningsdagen.

I Hyrrä ska man välja programperioden 2021-2027 och åtgärdshelheten Stärka fiskeverksamheter som är ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbara – Fiskehamnar och landningsplatser.

Läs beslutet om ansökningsomgången (PDF) (på finska)