Odlingsdammarnas näringsämnen blir föda

I PIKKULI-projektet undersöks de praktiska möjligheterna och metoderna för att odla andmat (Lemna minor) som råvara för foder på fiskodlingsanläggningar. Vi frågade forskaren Pasi Laajala från Naturresursinstitutet om bakgrunden till och utmaningarna i projektet.

Vattenbruk är en kraftigt växande bransch, och under de senaste åren har man satsat på att minska uppkomsten av näringsämnen vid odlingen och de miljöutsläpp som de orsakar. Det har skett en stor utveckling av i synnerhet utfodringsmetodernas kostnadseffektivitet och även på recirkulationsanläggningarna, där vattnet som använts till fiskodlingen cirkulerar inomhus i ett slutet kretslopp. Det skapas även innovationer i tillvaratagandet av näringsämnen i och med att man inom PIKKULI-projektet undersöker odling av andmat som metod i samband med fiskodling. Andmat är en liten mångårig växt som flyter på vattenytan som föredrar näringsrika vattendrag och förökar sig effektivt genom delning.

Kari Vääräniemi på Vääräniemen Kala Oy, som är samarbetspartner till projektet och en av dem som utför en stor del av det praktiska arbetet, berättar att projektet uppstod när han och regionens fiskeriaktivator Mika Halttu funderade över vad man skulle kunna göra för att minska näringsbelastningen från fiskodlingen och om man i fiskodling i inlandet skulle kunna införa en cirkulär ekonomi på samma sätt som man har gjort i exempelvis foderinnovationen Raisioaquan Baltic Blend.

– Diskussionerna utgick främst från produktion av alger/algmjöl, vilket vore en bra råvara till fiskfoder. Mika kom till sist på det där om andmat, och man började sedan verkligen planera för det och gjorde bakgrundsundersökningar. I det skedet ville de projektifiera det hela och Pasi Laajala (Naturresursinstitutet) anslöt sig, berättar Kari Vääräniemi.

Projektet finns inte bara på papper, utan man har redan kommit långt med det praktiska arbetet.

– Våren 2017 hittade vi växten i naturtillstånd i vår egen damm med naturlig föda. Vi grävde två odlingsbassänger i anslutning till en fiskodlingsanläggning dit vi förde över andmat från vår egen damm. Vi pumpar in fasta partiklar från slamfickan i utloppskanalen i andmatsbassängerna. Nästa steg är att ta reda på hur andmaten övervintrar i bassängen, berättar Vääräniemi.

I den lilla växten gömmer sig utmaningar och möjligheter

Projektets kontaktperson, Naturresursinstitutets forskare Pasi Laajala, berättar att projektet fortsatt på följande sätt:

– De första andmatväxterna som jag började med var i Mikas akvarium. Dessutom pratades det mycket om att frakta utländsk soja till Finland och om användningen av soja som foderråvara. Jag upptäckte att det även kunde vara en idé som skulle förena den blåa och den gröna bioekonomin. I det skulle det även finnas potential för andra branscher. Mika såg å sin sida främst fiskfoderproduktionen och den inhemska proteinråvara man eventuellt skulle kunna få till den. I det näringsrika vattnet från fiskodlingsanläggningen skulle man kunna odla andmat genom att näringsämnena överfördes på växterna, som man matar fiskarna med. Det vill säga en viss typ av grejHYDROPONICS, lite som Sybimar-case, konstaterar Laajala.

Har något liknande gjorts tidigare, och har det lett till goda resultat?

– Enligt vad vi vet har andmat använts i Asien som föda till människor och djur, men inte direkt någon annanstans. Andmat är en känd akvarieväxt för många och i Finland har man prövat att odla den i en storleksklass som lämpar sig för akvarier. Enligt FAO:s undersökningar lämpar sig sammansättningen av aminosyror väl som föda för djur och människor.

(red. anm. I Finland har ett test i mycket liten skala gjorts under de senaste åren: https://theseus.fi/handle/10024/113149)

Inom foderproduktion talar man alltid om stora massor. Hur kan man få produktionen/insamlingen av andmat att bli lönsam?

– Det måste grunda sig på en fråga om kvalitet med tanke på det praktiska nyttjandet. Insamling av andmat som flytväxt från vattenytan förekommer redan och det finns videor om det på Youtube. Om produktionsmängderna är tillräckliga är en separat fråga, för växten består ju till största delen av vatten. Ett ton färska växter ger 50–90 kg torrsubstans, varav andelen protein är betydligt mindre än hälften. Exempelvis för några år sedan var produktionen per hektar i en kanal under en varm sommar i London 80 ton färsk andmat (eller ungefär den mängden). Mycket beror alltså på förhållandena, både när det gäller den byggda miljön och den omgivande miljön. Projektet har restaurerat några gamla fiskodlingsrännor för provodling av andmat i Taivalkoski. Målet är att få svar om odlingen och produktionsmängden med utgångspunkt i de praktiska provodlingarna nästa sommar. Om allt går som det ska gör man ett parti med foderprov av växtbeståndet.

Vilka är de största utmaningarna med projektet?

– Enligt rapporterna växer andmat långt uppe i norr, men hinner det produceras en betydande skörd på exempelvis Taivalkoskis höjder? Med utgångspunkt i kartläggningen den första sommaren har man hittat betydande odlingsplatser både i Taivalkoski och Vuokatti, och odlingen där kommer man att kunna undersöka i laboratorier under vintern. Man såg redan att den sena sommaren även försenade andmatväxternas tillväxt. Skulle skörden ha hunnit bli tillräckligt stor en sådan sommar?

Gick ansökan om EHFF-stöd problemfritt?

– Det var överraskande enkelt. Jag undrade om det verkligen inte behövdes mer uppgifter, eller om jag hade missat någon flik. EURA Hyrrä var enkelt, åtminstone fiskedelen.

Havs- och fiskerinäringsnätverket önskar er ett framgångsrikt projekt och väntar med stort intresse på resultaten av projektet!

(redigerat 30.11.2017: tillägg, Kari Vääräniemis kommentarer)

Projektet i korthet

Projektets namn: PIKKULI
Sökande: Naturresursinstitutet LUKE
Kontaktperson: Pasi Laajala
Beviljat stöd: 43 260,00 euro (78,77 % av de totala kostnaderna)

Mål: Målet med odlingen är att låta näringsämnen från fiskodling cirkulera, minska miljöpåverkan från fiskodling och bidra med en ny, ekonomiskt lönsam produkt till fiskodlingsverksamhet som kan säljas. Man har valt andmat som växt. Det är en vild växt med högt näringsvärde. Den innehåller rikligt med protein, bra fettsyror och kolhydrater, vilket gör den till en bra foderråvara. Odlings- och skördemetoderna för andmat är enklare än för alger.