Kategori: Synpunkter på GFP’s kontrollrevision

Den 10 juli närmar sig, om inte hotfullt så oundvikligen. Då tillämpas de nya bestämmelserna om den tillåtna toleransmarginalen (MOT) i den uppskattade fångstmängd som antecknats i fiskeloggboken jämfört med landningsdeklarationen eller inspektionsresultaten. Ämnet behandlades redan i en tidigare artikel den 2 januari 2024, så i den här artikeln upprepas inte allt som redan sagts.

De tillämpliga EU-reglerna ändras flera gånger: den här sommaren, januari 2026 och januari 2028. Dessutom kan man förvänta sig att våra nationella regler kommer att ändras på något sätt, bland annat när det gäller vägningsförfaranden och de utsedda hamnar där det är tillåtet att landa fångster av strömming och vassbuk på mer än 5 000 kg.

Som ett led i förberedelserna inför ändringarna i juli antog Europeiska kommissionen i maj en genomförandeförordning om villkoren för att en fiskehamn ska godkännas för förteckningen över hamnar där den tillåtna toleransmarginalen för den artspecifika fångstberäkningen beräknas i förhållande till det totala antalet arter. I Finland finns det åtminstone inte 2024 sådana ”förtecknade” hamnar som Europeiska kommissionen har godkänt genom genomförandeförordningen. Villkoren är så hårda.

Situationen är alltså klar i ljuset av reglerna från och med den 10 juli 2024, men inte nödvändigtvis lätt. Tillsvidare finns det två MOT-regler: en gäller osorterad landning av fångst från fiske efter strömming och vassbuk, den andra gäller allt annat.

Låt oss kort notera den där allt annat denna gång: om arten är mer än 100 kg i fångsten är toleransmarginalen 10% per art; om artens mängd är högst 100 kg är MOT 20% per art. Det är ju den huvudregel som gäller för allt fiske, om inget undantag har föreskrivits. Att överskrida eller underskrida gränsvärdena är en överträdelse av den gemensamma fiskeripolitiken; dubbel överskridning eller underskridande är en allvarlig överträdelse.

Fångster av strömming och vassbuk i Östersjön

När det gäller osorterade landningar vid fiske efter strömming och vassbuk i Östersjön är regeln i sig mycket enkel: den tillåtna toleransmarginalen den 10 juli 2024–10 januari 2028 är 20 procent per art. Om felet i uppskattningen av fångsten är minst 21%, gör sig fiskefartygets befälhavare skyldig till en sådan överträdelse av den gemensamma fiskeripolitiken som leder till en överträdelseavgift. Om felet i uppskattningen av fångsten av strömming eller vassbuk är minst 25%, är det fråga om en allvarlig överträdelse för vilken påföljdsavgift ska påföras. Utmaningarna kommer fram när man gör exempelkalkyler med olika fångstsammansättningar. Det tillåtna toleransintervallet i tabellen nedan anger hur mycket den fångstuppskattning som antecknats i fiskeloggboken högst får avvika från den mängd som antecknats i landningsdeklarationen eller som tillsynsmyndigheten observerat vid inspektionen. Den sista kolumnen visar hur stor avvikelse i uppskattningen anses vara en allvarlig överträdelse; det är fråga om en allvarlig överträdelse när det första talet underskrids eller när det andra talet överskrids.

Art	Fiskeloggbok	Tillåten toleransintervall	Gränser för en allvarlig överträdelse
Strömming	70 000 kg	56 000 – 84 000 kg	52 500 kg / 87 500 kg
Vassbuk	28 000 kg	22 400 – 33 600 kg	21 000 kg / 35 000 kg
Skal	1 600 kg	1 280 – 1 920 kg	960 kg / 2 240 kg
Storspigg	350 kg	280 – 420 kg	210 kg / 490 kg
Simpa	51 kg	41 – 61 kg	30 kg / 72 kg
Abborre	inte antecknats	0 – 50 kg	– / 51 kg

Regeln verkar vara särskilt utmanande för de arter som fångas endast i liten utsträckning. Enligt de gamla bestämmelserna har fångsterna av arter på högst 50 kg inte behövt antecknas i loggboken. Denna regel ska fortsätta att gälla till och med den 9 januari 2026. Därefter ska alla kvantiteter av alla arter registreras. Ju mindre mängden av fångade arten är, desto noggrannare ska den bedömas.

Ofta kan det vara så att någon av de huvudsakliga fiskarterna inom trålfisket i Finland förekommer endast i liten utsträckning i fångsten. I detta fall får man med bedömningen av även denna art vara uppmärksam på:

Art	Fiskeloggbok	Tillåten toleransintervall	Gränser för en allvarlig överträdelse
Strömming	113 000 kg	90 400 – 135 600 kg	84 750 kg / 141 250 kg
Vassbuk	5 000 kg	4 000 – 6 000 kg	3 750 kg / 6 250 kg

Lagändring i påföljdssystemet

EU:s förordningar är direkt tillämplig rätt i medlemsländerna. EU-förordningarna om fiskerikontroll innehåller dock många detaljer som för att fungera kräver kompletterande nationell lagstiftning.

Angående överträdelser av MOT-regeln som omfattas av påföljder har riksdagen godkänt en ändring av lagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken. Lagändringen avses träda i kraft den 10 juli 2024. Syftet med lagändringen är att säkerställa att det för överträdelser av den reviderade MOT-regeln påförs en överträdelseavgift och för allvarliga överträdelser en påföljdsavgift. Syftet med lagändringen är dessutom att säkerställa att det för varje överträdelse av den gemensamma fiskeripolitiken påförs en separat lagstadgad minimipåföljd.

Enligt finsk lag är påföljdsavgiften för en allvarlig överträdelse minst 2 000 euro. I EU-förordningen föreskrivs dock att påföljdernas värde är minst värdet av de fiskeri- eller vattenbruksprodukter som erhållits till följd av den allvarliga överträdelsen. En upprepad allvarlig överträdelse ska leda till påföljder som uppgår till minst två gånger värdet av de fiskeri- eller vattenbruksprodukter som erhållits till följd av den allvarliga överträdelsen.

Att göra sig skyldig till en allvarlig överträdelse är en sann plats också med tanke på stöden. Om aktören genom ett lagakraftvunnet avgörande har påförts en påföljdsavgift på grund av en allvarlig överträdelse av den gemensamma fiskeripolitiken, har aktören t.ex. inte rätt att få stöd från Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden under en särskilt föreskriven period. Likaså förlorar han rätten att få försäkringsstöd för kommersiellt fiske. Dessutom ska EHFF- och EHFVF-stöd som betalats till aktören under de senaste fem åren återkrävas.

Provtagning på fartygen viktigt

Ju strängare dessa regler blir och ju strängare sanktionerna blir, desto viktigare är det att fiskefartygen använder tid och ansträngning för att göra en exakt fångstbedömning. I praktiken innebär detta noggrann provtagning av varje tråldrag. En visuell bedömning ger lätt ett felaktigt resultat, särskilt för små arter. Endast ett fåtal men stora bifångstindivider som hamnat i skaran träffar kanske mer ögat än provet. Det lönar sig alltså att utgå från att det på fartyget tas och analyseras så många provpartier av varje tråldrag att den fångstmängd och det förhållande mellan arter som antecknas i fiskeloggboken med säkerhet stämmer inom ramen för den tillåtna toleransmarginalen. Det är inte tillåtet att optimera fångstfördelningen i förhållande till de egna fiskerättigheterna.

Jord- och skogsbruksministeriet och NTM-centralen i Egentliga Finland genomför ett s.k. PUKEVA-projekt för att utveckla vägningen av fiskfångster och effektivisera övervakningen av dem. Projektet har lett till en förstudie om möjligheterna med ny teknik, i synnerhet för att exakt fastställa fångstens artförhållande. Nästa mål är att testa vissa metoder i praktiken, och ett projekt som gäller detta har beställts från Naturresursinstitutet. Det idealiska slutresultatet skulle vara att hitta sådan teknik med hjälp av vilken fångstmängden och artförhållandet exakt kan fastställas redan ombord på fartyget utan att proverna analyseras manuellt. Det är dock ännu för tidigt att dra några slutsatser om dessa möjligheter och kostnaderna för dem. Hittills torde den bästa tekniska innovationen i provtagningen vara en tioliters hink.

Slutkläm

För säkerhets skull, ett förtydligande till. Så länge ett fartyg inte omfattas av skyldigheten att föra fiskeloggbok kan dess fiske naturligtvis inte heller omfattas av MOT-regeln. Fiskeloggbok krävs av alla fartyg, alltså också av de allra minsta, från och med 2028. Fram till dess gäller skyldigheten att föra loggbok fartyg med en längd av minst tio meter – eller minst åtta meter, om fångsten är över 250 kilogram torsk eller 2 ton pelagiska bestånd.

När det gäller de närmaste grannländerna kommer det enligt uppgifterna till ministeriet inte heller att finnas några hamnar i Estland eller Sverige som är upptagna i kommissionens förteckning i år. Samma situation är sannolikt i alla Östersjöländerna utom Danmark. Även i dessa länder följer man alltså de ovan beskrivna reglerna, men det är möjligt att en så svår helhet i vissa avseenden kommer att tillämpas på olika sätt i olika länder.

Obs! Denna text har utarbetats för att underlätta förståelsen av författningsändringarna och baserar sig på en preliminär analys av konsekvenserna av ändringarna i EU:s fiskerikontrollförordning och kan inte åberopas i eventuella tolknings- eller konfliktsituationer i anslutning till tillämpningen av författningarna.

Konsultativ tjänsteman Harri Kukka, jord- och skogsbruksministeriet

I samband med reformen av kontrollsystemet för den gemensamma fiskeripolitiken (GFP) beslutade EU också om kontrollregler för fritidsfiske. Det är inget konstigt med tanke på EU:s rättssystem, men i praktiken innebär ändringen ett slags öppning, eftersom artikeln om fritidsfiske i EU:s kontrollförordning tidigare har varit av mycket allmän karaktär.

Enligt Europeiska unionens grundfördrag har unionen exklusiv behörighet i frågor som gäller bevarande av havets biologiska resurser inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken. Med andra ord kan EU besluta om reglering av fritidsfisket på samma sätt som om kommersiellt fiske. Den exklusiva behörigheten är dock begränsad till fiske till havs.

EU har dock fattat beslut om reglering av fritidsfisket även tidigare. De har under en längre tid omfattat bl.a. havbass samt torskbestånden i Östersjön. Under de senaste åren har det kommit ut ur unionens kvarn också sådana fiskebegränsningar för lax och ål som berör Finland direkt, på EU:s språk ”bevarandeåtgärder”. Ålen är fredad i fritidsfiske i havsområdet i Finland hela året. När det gäller lax väntar vi fortfarande på den slutliga vissheten om EU:s tillämpliga beslut för innevarande år.

Nya regler införs från och med 2026

De nya kraven på tillsyn ska tillämpas inom fritidsfisket huvudsakligen efter en övergångsperiod på två år, närmare bestämt den 10 januari 2026. Det nya är att samma konkreta skyldigheter gäller för hela EU, även om många regler fortfarande är selektiva när det gäller vilka fisken de tillämpas på. En del av kraven gäller endast myndigheter, en del också fiskare.

När fritidsfiskare fångar fisk vars fritidsfiske omfattas av unionens bevarandeåtgärder, såsom fångstkvoter och fångstbegränsningar, ska de registrera sig och rapportera sin fångst dagligen i ett elektroniskt system.

Lyckligtvis har det i Finland redan i lagen om fiske föreskrivits om fritidsfiskares skyldighet att anmäla fångster och fångstuppgifter. Sannolikt uppfyller den senaste ändringen av lagen om fiske som sådan kraven i EU-förordningen eller förutsätter endast smärre ändringar. Anmälningsskyldigheten verkställs genom statsrådets förordning, som avses träda i kraft i år. Uppgifterna om fångst anmäls i praktiken lättast via tjänsten Omakala, som förvaltas av Naturresursinstitutet.

I Finland är laxen en sådan art som regleras av EU, men EU:s krav på fångstanmälan har i stor utsträckning redan skötts på förhand, eftersom avsikten är att anmälan om laxfångst ska tas in i den ovan nämnda statsrådsförordningen. Skyldigheten att anmäla fångst gäller också ål som är helt fredad till havs vid fritidsfiske. Ål som fångats som bifångst och frisläppts ska också anmälas.

Från och med 2030 utvidgas den elektroniska registreringen och anmälningsskyldigheten till att gälla vissa andra fiskarter eller fiskbestånd. I ljuset av den nuvarande bedömningen bör detta dock inte gälla många arter i Finland. Det är mest sannolikt att förutsättningarna för att utvidga skyldigheten uppfylls hos oss när det gäller torsk, som i kommersiellt fiske är en art som omfattas av EU:s kvotbeslut och där fritidsfisket särskilt i södra Östersjön har en betydande inverkan på fiskedödligheten.

I samband med revideringen av kontrollförordningen fick Europeiska kommissionen befogenhet att anta genomförandeakter om märkning av fiskeredskap som används för fritidsfiske. Finland motsatte sig en sådan alleuropeisk harmonisering; vi kan själva besluta om redskapsmärkningar. Tiden visar om kommissionens bestämmelser om redskapsmärkning medför ändringar och olägenheter för finländska fiskare.

Överträdelse och påföljd

Bland ändringarna är det beständigt till exempel att försäljning av fångst från fritidsfiske från havsområdet även i fortsättningen är helt förbjuden. Nytt är att om den sålda kvantiteten överstiger 10 kg eller värdet av denna överstiger 50 euro, betraktas försäljningen som en allvarlig överträdelse av den gemensamma fiskeripolitikens regler som bör bli föremål för strängare påföljder. Detta ger anledning till fundering också när det gäller att utveckla det nationella påföljdssystemet för att fiskare ska behandlas på ett skäligt och proportionerligt sätt. Vad gäller insjöarna har förbudet mot försäljning av fångst från fritidsfiske föreskrivits i den inhemska lagen om fiske, som dock tillåter att ett litet parti fisk eller kräfta sporadiskt säljs direkt till slutkonsumenten. Med en liten mängd fisk avses högst 100 kg fisk eller 300 stycken kräftor under året.

Den gemensamma fiskeripolitiken har sedan länge klassificerat överträdelser av det kommersiella fisket i två kategorier: överträdelser och allvarliga överträdelser. Vid fritidsfiske kan tröskeln för allvarliga överträdelser överskridas också av andra orsaker än försäljning av fångst. Det räcker till exempel med att minst två av de fångade fiskarna enligt EU-lagstiftningen är olovliga eller att en eller flera av dem tillhör en förbjuden art. Det är lätt att hamna och stanna i en spiral av allvarliga överträdelser. Om man nämligen en gång har fått en sanktion för en allvarlig överträdelseroch ett år efter ett lagakraftvunnet sanktionsbeslut begår även en lindrig förseelse, anses också en lindrig förseelse vara allvarlig. Det kan därför bli dyrt att bli vaneförbrytare.

Myndighetsuppgifterna ökar

I revideringen av kontrollförordningen föreskrevs det också mer för administrationens och forskarnas skull än för fiskarnas skull att medlemsstaterna i fortsättningen varje år ska samla in och sända uppgifter till kommissionen om fångster från fysiska personer som bedriver fritidsfiske i fråga om arter och bestånd för vilka unionen har fastställt fiskemöjligheter eller som omfattas av en flerårig plan eller som omfattas av landningsskyldigheten. I Finland är sådana arter lax, strömming, vassbuk och torsk, för vilka EU fastställer fiskekvoter. En medlemsstat kan, för en gångs skull, själv besluta om sitt system för insamling av uppgifter.

I Finland har det funnits en ganska tydlig arbetsfördelning inom fiskeövervakningen. Tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken har uteslutande skötts av myndigheterna, i synnerhet NTM-centralen och Gränsbevakningsväsendet. Bestämmelserna i den inhemska lagen om fiske kan också övervakas av polisen, Tullen och Forststyrelsen samt av en person som har avlagt fiskeövervakarprov och godkänts av NTM-centralen och som för ett visst område har fått fullmakt att utöva tillsyn. I början av året har detta ändrats och en av närings-, trafik- och miljöcentralen godkänd fiskeövervakare kan också övervaka de fiskebegränsningar som fastställts för fritidsfiske genom unionslagstiftningen.

När de nya EU-rättsliga bestämmelserna om tillsyn över den gemensamma fiskeripolitiken genomförs genom nationell lagstiftning måste man också säkerställa att de bestämmelser om tillsyn och påföljder som gäller fritidsfiske i lagen om fiske är förenliga med de nya EU-reglerna.

Obs! Denna text har utarbetats för att underlätta förståelsen av författningsändringarna och baserar sig på en preliminär analys av konsekvenserna av ändringarna i EU:s fiskerikontrollförordning och kan inte åberopas i eventuella tolknings- eller konfliktsituationer i anslutning till tillämpningen av författningarna.

Konsultativ tjänsteman Harri Kukka, jord- och skogsbruksministeriet

Kontrollsystemet för Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik (GFP) kommer i fortsättningen i allt högre grad att gälla också fiske och vattenbruk i inlandsvatten, även om det fortfarande är mycket mindre än vad gäller fiske till havs.

Den viktigaste effekten av den gemensamma fiskeripolitikens kontrollsystem på inlandsfisket och vattenbruket är bestämmelserna om spårbarhet. Spårbarhetsbestämmelserna i GFP:n gäller partier av fiskeri- och vattenbruksprodukter och är mer krävande än den spårbarhet som krävs enligt livsmedelslagstiftningen. Den här gången använder vi inte rader för att beskriva detaljerna i reglerna.

Tills vidare gäller den gemensamma fiskeripolitikens spårbarhetsregler endast fiskeriprodukter som fångats i EU:s marina vatten och vattenbruksprodukter som odlats i havet. Regler om informationen till konsumenterna gäller dock all fisk, även sådan som härstammar från insjöar. Naturligtvis skulle någon kunna fråga sig hur man kan lita på informationen till konsumenterna om GFP’s spårbarhet inte fungerar.

Den 10 januari 2026 förändras situationen. Förordningen om ändring av kontrollsystemet för den gemensamma fiskeripolitiken utvidgar nämligen bestämmelserna om spårbarhet till att även omfatta fiskeri- och vattenbruksprodukter som härstammar från inlandsvatten, såsom Kitkan viisas siklöja. Dessutom börjar reglerna gälla produkter från tredjeländer. Det första man tänker på är norsk kasslax, men reglerna kommer också att gälla till exempel kanadensisk sik från Winnipeg-sjön, röding som odlats på Island och tilapia som odlats i Sydostasien.

Aktörerna kommer alltså allt bättre till samma linje oberoende av produktens ursprung. De uppgifter som krävs varierar något beroende på om produkten är från EU:s inre marknad eller från tredjeländer, från insjöar eller hav och om fisken har fångats eller odlats. Den gemensamma fiskeripolitikens spårbarhetskrav kommer att utvidgas till att omfatta ännu fler kategorier av fiskeriprodukter 2029.

Från och med 2026 ska den information som krävs enligt spårbarhetskraven göras tillgänglig digitalt för den aktör till vilken fiskeri- eller vattenbruksprodukten levereras och, på begäran, för de behöriga myndigheterna. De tekniska minimikraven för överföringen av information klarnar först när Europeiska kommissionen antar en delegerad akt i ärendet. När kommissionens rättsakter är kända, kommer det att framgå hurdana digitala verktyg branschen i fortsättningen ska ha.

Det bör noteras att myndigheterna inte producerar något spårbarhetssystem för aktörerna, utan företagen från fiskare och fiskodlare till förädlare och handlare är enligt EU-lagstiftningen själva ansvariga för att deras verksamhet följer bestämmelserna. I lagen om fiske föreskrivs det dock om skyldigheten att anmäla fångst i inlandsvatten, och myndigheterna överväger möjligheten att kombinera fullgörandet av skyldigheten att göra fångstanmälan så att fiskare (både i inlandsvatten och vid havskusten) kan utnyttja fångstanmälningarna också vid fullgörandet av spårbarhetsskyldigheterna. I framtiden kan man förvänta sig att också fångsterna i insjöarna ska rapporteras efter varje fisketillfälle.

En påminnelse är att GFP-rättsakterna inte kräver att fartyg som uteslutande används för vattenbruk eller inlandsfiske registreras i unionens fiskefartygsregister. I Finland finns det dock nationella bestämmelser både om fiskefartygsregistret för insjövatten och om registrering av vattenbruksfartyg som används till havs. Också dessa saker måste granskas när man överväger det nationella genomförandet.

Obs! Denna text har utarbetats för att underlätta förståelsen av författningsändringarna och baserar sig på en preliminär analys av ändringarnas konsekvenser och kan inte åberopas i eventuella tolknings- eller konfliktsituationer i anslutning till tillämpningen av författningarna.

Konsultativ tjänsteman Harri Kukka, jord- och skogsbruksministeriet

Förordningen om ändring av kontrollsystemet för EU:s gemensamma fiskeripolitik har publicerats i Europeiska unionens officiella tidning och träder i kraft den 9 januari 2024. Ändringarna kommer att tillämpas stegvis och de flesta av dem kommer att synas i praktiken om två år. Övergångstiden för några ändringar är ännu längre. Vissa ändringar blir dock tillämpliga genast 2024.

AIS ON

Omedelbart i januari träder nya regler om användningen av AIS-utrustning i kraft för fartyg som är längre än 15 meter. Skyldigheten att använda det automatiska identifieringssystemet (Automatic Identification system, AIS) grundar sig på direktivet om ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik. Syftet med den är bland annat att förbättra sjösäkerheten och förebygga förorening av havet från fartyg.

I förordningen om fiskerikontroll föreskrivs det dock att AIS ska användas även vid fiskerikontroll. Tillsynsmyndigheterna ska utföra korskontroller av uppgifterna från AIS i förhållande till andra tillgängliga uppgifter. Nytt för fiskaren är specifikationen att befälhavaren på ett fiskefartyget kan stänga av AIS i en situation där det föreligger en omedelbar risk för besättningens säkerhet eller trygghet. Om AIS stängs av ska befälhavaren rapportera de behöriga myndigheterna i sin flaggstat om detta och skälen till detta. AIS ska startas på nytt så snart källan till faran har försvunnit.

Det är ganska svårt att föreställa sig en situation i Östersjön där säkerheten för besättningen på ett fiskefartyg kräver att AIS stängs av. I ljuset av EU-lagstiftningen leder stängningen av AIS-utrustning alltså till misstanke om överträdelse och till ett påföljdsförfarande, om inte fartygets befälhavare har underrättat myndigheterna om den farliga situationen.

MOT – tillåten toleransmarginal vid fångstuppskattningen

Från och med juli ändras bestämmelserna om tillåtna avvikelser från den fångstuppskattning som ska registreras i loggboken. Dessutom blir överträdelsen av dessa regler med en lägre tröskel än tidigare till sin karaktär allvarlig, vilket innebär att också påföljderna blir tyngre.

Med tillåten toleransmarginal avses hur mycket den i fiskeloggboken registrerade uppskattningen av fångsten av varje fiskart får avvika från den vägda mängd som antecknats i landningsdeklarationen eller från den mängd som konstaterats till följd av en inspektion som kontrollmyndigheterna utfört. Denna skillnad får i regel vara högst tio procent för varje fiskart. Vid fiske efter strömming och vassbuk har dock osorterade landningar varit föremål för lindring, och detta ändras den 10 juli 2024.

I Östersjön tillämpas en lindrigare regel 10.7.2024-10.1.2028, enligt vilken den tillåtna avvikelsen är 20 procent per art i fråga om osorterade landningar vid fiske efter strömming och vassbuk. Därefter börjar regeln om en tolerans på tio procent per art tillämpas. Undantagen upphör dock inte här.

Om osorterad fångst av strömming och vassbuk landas i en hamn som har införts i en förteckning som fastställs av Europeiska kommissionen, är regeln om tillåten tolerans gynnsam. I sådana fall ska den tillåtna toleransmarginalen för varje art vara 10% av den totala mängden av alla arter som är registrerade i fiskeloggboken. För arter som utgör mindre än 2% av alla arter som landats ska den tillåtna toleransmarginalen för varje art vara det högsta av 200 kg eller 0,5% av den totala mängden av alla arter som registrerats i fiskeloggboken.

Det är dock inte särskilt lätt att få hamnarna med i den förteckning som kommissionen upprättar. Under våren kommer kommissionen att anta en genomförandeakt om villkoren för tillträde till förteckningen, men de inofficiella förhandsbeskeden är inte särskilt lovande. Det är i själva verket osannolikt att det åtminstone i det inledande skedet kommer att finnas några hamnar i Finland på förteckningen. Målet är att det senast 2027 ska finnas hamnar i förteckningen i Finland där den artspecifika toleransmarginalen på tio procent kan beräknas i förhållande till den totala fångsten.

Det är bra att komma ihåg att en noggrann bedömning av fångsten redan till havs inte bara gäller fiske efter strömming och vassbuk, utan alla fartyg som är skyldiga att föra fiskeloggbok. Om fisket inte omfattas av något av de undantag som beskrivs ovan skall den tillåtna toleransmarginalen vara 10% för varje art. För arter som behålls ombord och vars mängd inte överstiger 100 kg levande vikt ska den tillåtna toleransmarginalen vara 20 % per art.

Utöver den artspecifika fångstberäkningen är den tillåtna toleransmarginalen för den totala mängden av alla arter 10 procent.

Vägningsförfaranden

Alla ändringar som kommer inom den närmaste framtiden beror dock inte på den nya förordningsändringen. Den gamla lagstiftningen måste nämligen också följas. En noggrann vägning av fiskfångsterna per art är en svag punkt i Finland som Europeiska kommissionen har fäst uppmärksamhet vid i sina inspektioner.

Jord- och skogsbruksministeriet förhandlar för närvarande med kommissionen om en ny provtagningsplan för vägningarna. Det lönar sig inte att förutse slutresultatet, men det kan anses vara säkert att det kommer att ske ändringar i praxis för vägning av fiskfångster. Förändringarna kommer säkert också att kräva investeringar åtminstone i hamnar, eventuellt också i fartyg. Det är också sannolikt att landningar måste koncentreras till allt färre hamnar. Det är ännu svårt att bedöma om även dessa ändringar infaller redan 2024.

Överträdelse och påföljd

Överträdelser av bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken leder i Finland till en administrativ överträdelseavgift och allvarliga överträdelser till en påföljdsavgift. Enligt den gällande lagstiftningen är överträdelseavgiftens minimum i Finland beroende på typ av överträdelse antingen 100 eller 300 euro, och påföljdsavgiften är alltid minst 2 000 euro.

En överträdelse som gäller exakt registrering av fångstuppskattningen, låt oss säga en överträdelse av den tillåtna toleransmarginalen, omfattas av överträdelseavgiften när de vägda eller vid kontrollen konstaterade mängderna avviker mer än den tillåtna toleransmarginalen från de mängder som antecknats i fiskeloggboken. Tröskeln för en allvarlig överträdelse och påföljdsavgift överskrids enligt huvudregeln när den mängd fiskeriprodukter som överskrider den tillåtna toleransmarginalen är minst 100 procent av den tillåtna avvikelsen. Vid fiske efter strömming och vassbuk i Östersjön överskrids dock tröskeln för allvarlig överträdelse om skillnaden mellan de uppskattningar som antecknats i fiskeloggboken och de kvantiteter som landats eller beräknats till följd av inspektionen är minst 25% per art. Denna tröskel är i kraft till januari 2028.

I de hamnar som ingår i den förteckning som fastställts av kommissionen är tröskeln för en allvarlig överträdelse, vilken överraskning, en annan: den mängd fiskeriprodukter som överskrider den tillåtna toleransmarginalen är minst 50 procent av den tillåtna toleransmarginalen.

Låt oss försöka illustrera detta med ett fiktivt exempel. Vi antar att det i loggboken har registrerats sammanlagt 100 000 kg fisk, varav 60 000 kg strömming. I fråga om strömming är situationen enligt de olika alternativen följande:

Tillämplig regel	MOT	Allvarlig överträdelse
Huvudregel (10% per art)	6 000 kg	12 000 kg
Tillfälligt undantag för Östersjön (20% per art)	12 000 kg	15 000 kg
Förtecknad hamn (10% per art och total fångst)	10 000 kg	15 000 kg

Det finns skäl att göra flera motsvarande exempelkalkyler, både när det gäller större och mindre antal arter.

Allvaret slutar inte här. Tröskeln för en allvarlig överträdelse överskrids mycket lätt om man redan en gång har hunnit göra sig skyldig till den. En grund för en allvarlig överträdelse är nämligen också om man gör sig skyldig till en överträdelse av den tillåtna toleransmarginalen, även om den är lindrig, inom följande tidsram: ”Den behöriga myndigheten i en medlemsstat har bekräftat att den berörda fysiska eller juridiska personen har begått eller hållits ansvarig för en allvarlig överträdelse enligt artikel 90.3 c i en slutlig dom eller ett slutligt beslut som utfärdats under de senaste tolv månaderna före den dag då den aktuella överträdelsen begicks.” Det lönar sig verkligen att undvika denna spiral.

Till sist

Jord- och skogsbruksministeriet förbereder snarast ett utkast till regeringsproposition genom vilken lagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken ska ändras så att överträdelser av dessa ändrade regler i Finland omfattas av påföljder på det sätt som EU-rätten förutsätter.

EU:s förordningsändringspaket innehåller också andra frågor som börjar tillämpas redan 2024. Dessa syns dock inte så direkt i fiskarens eller någon annan företagares arbete.

Konsultativ tjänsteman Harri Kukka, jord- och skogsbruksministeriet 

Obs! Denna text har utarbetats för att underlätta förståelsen av författningsändringarna och baserar sig på en preliminär analys av ändringarnas konsekvenser och kan inte åberopas i eventuella tolknings- eller konfliktsituationer i anslutning till tillämpningen av författningarna.