Vad ändras 2026
Ändringarna i EU:s lagstiftning om fiskerikontroll blir i huvudsak tillämpliga den 10 januari 2026. Varje aktör inom fiskerisektorn måste kunna följa dem på egen hand; uppriktigt sagt Ignorantia legis non excusat (okunnighet om lagen ursäktar inte). Det är inte möjligt att producera en uttömmande skrivelse om januaris nya regler, men här försöker man identifiera en del av de viktigaste med tanke på branschen.
Först och främst är det dock bra att komma ihåg att fiskefartyg som är kortare än 12 meter och fiske utan fartyg har beviljats en övergångsperiod för många nya skyldigheter fram till januari 2028. Detta gäller bl.a. fartygsuppföljningssystem, elektroniska loggböcker, elektroniska landningsdeklarationer och skyldigheter som gäller förlorade fiskeredskap. Utöver en längre övergångsperiod finns det knappt något annat nationellt handlingsutrymme i bestämmelserna, utan de ska genomföras som sådana. Förvaltningen använder dock en övergångsperiod för att dra upp riktlinjer för tillämpningen som beaktar Finlands särdrag i den mån EU-förordningarna tillåter det.
Om fiskefartyget är 12 meter eller längre, ska fiskeloggboken och landningsdeklarationen vara elektroniska redan i januari 2026. I praktiken innebär detta t.ex. att några 12–15 meter långa fartyg blir tvungna att ta i bruk eLogbook-applikationen och börja göra förhandsanmälningar. I fiskeloggboken ska i fortsättningen fyllas i alla mängder av alla fångstarter, även de som är under 50 kg, samt bl.a. det unika identifieringsnumret för fiskeresan och uppgifter om förlorade fiskeredskap. Landningsdeklarationerna överförs helt och hållet från eLogbook för att göras i eRapu-systemet. Fångstfartyget ska dessutom ha redskap för att ta till vara det förlorade redskapet.
När det gäller fartygsövervakningsutrustning är ändringarna för fartyg med en längd på mer än 15 meter små, men man måste vara ännu noggrannare att VMS- och AIS-utrustning inte får stängas av utan godtagbart skäl och utan anmälan till centrumet för fiskerikontroll.
Fisk vägs och säljs under kontrollerade former
Kraven på vägning av fiskfångster förändras så småningom, och många andra faktorer än ändringen av EU:s kontrollförordning inverkar på saken. När den nationella lagstiftningen har uppdaterats blir regeln att fisken endast får vägas av en aktör som av myndigheten bemyndigats till det. Ett bemyndigande kan beviljas köparen av fisk, befälhavaren på själva fiskefartyget eller egentligen vem eller vilken aktör som helst, förutsatt att kraven uppfylls. Utmaningen är att en del av kraven fortfarande väntar vid Europeiska kommissionens beredning på att de ska utfärdas – och beredningen är tvistig, eftersom den lyckligtvis ändå görs i samarbete med medlemsstaterna. Det är även intressant att medlemsstaterna är skyldiga att på de officiella webbplatserna offentliggöra en förteckning över de aktörer som har tillstånd att utföra vägningar. Formen på förteckningen över vägare och omfattningen av de uppgifter som ska offentliggöras finslipas fortfarande i samband med den nationella beredningen på samma sätt som andra ändringsbehov.
Det finns så mycket att berätta om vägningen av fångster att ämnet den här gången kan lämnas oavslutat och vi återkommer till det i de följande avsnitten i skrivelseserien. Det är dock viktigt att komma ihåg att alla fångster ska vägas enligt art och att resultaten ska registreras i vägningsjournalen i ett format som är föreskrivet, och sparas i tre år. I fortsättningen duger inte heller vilken besman som helst, utan vågarna ska vara godkända. De uppgifter som antecknats i vägningsjournalen ska användas i alla dokument som hänför sig till fångstpartiet, såsom landningsdeklarationen och transportdokumentet. Transportdokumentskyldighet ändras så att dokumenten ska lämnas till myndigheterna redan innan transporten inleds och i elektronisk form.
Fisk som fångats i havet får säljas endast till registrerade första köpare, annars gör sig säljaren skyldig till en allvarlig överträdelse. Köparen ska lämna in en avräkningsnota för den fisk som han eller hon anskaffat, från och med januari alltid elektroniskt oberoende av omsättningsbeloppet för det företag som köper fiskeriprodukter. Den nuvarande möjligheten att skicka en avräkningsnota t.ex. per post eller e-post försvinner alltså också i fråga om små aktörer. En elektronisk avräkningsnota kan lämnas in på webben: https://kakeweb.mmm.fi/main.jsf. Det är visserligen möjligt med direktförsäljning, och en enskild konsument behöver inte inlämna en avräkningsnota om han eller hon förvärvar fiskeriprodukter på högst 10 kg per dag som därefter inte säljs utan används endast för privat konsumtion. För lax som fångats i Östersjön är detta tröskelvärde två individer per konsument per dag.
Kraven på spårbarhet av fiskeri- och vattenbruksprodukters partier sträcker sig nästa år också till fisk som fiskats och producerats från insjöar samt till import från tredjeländer, och uppgifterna om partierna ska bevaras och göras tillgängliga digitalt för den aktör till vilken fiskeri- eller vattenbruksprodukten levereras. (jfr. https://merijakalatalous.fi/sv/aktuellt-sv/blogg-fiske-och-vattenbruk-i-inlandsvatten-under-tillsyn-av-den-gemensamma-fiskeripolitiken/). Vid import av fisk från tredjeländer blir det obligatoriskt för importörer att använda CATCH-systemet (se. https://merijakalatalous.fi/sv/aktuellt-sv/blogg-catch-elektroniskt-fangstintygsystem/). Kommissionen har bett medlemsstaternas myndigheter att betona för importörerna att det inte är möjligt att skapa systemkompatibilitet mellan CATCH och importörernas IT-system.
Tiden för vederbörligen märkta fiskeredskap är förbi
Särskild vikt ska i fortsättningen fästas vid att redskapsmärkningarna är korrekta. Det är värt att notera att enligt kommissionens nya genomförandeförordning 2025/2196 får omärkta fiskeredskap inte finnas ombord ens på fartyget, än mindre användas för fiske. Saknade eller felaktiga uppgifter fyller lätt kriterierna för en allvarlig överträdelse av den gemensamma fiskeripolitiken och det blir dyrt. Detsamma gäller för fartyg, eftersom förfalskning eller döljande av fiskefartygs märkning eller identifierings- eller registreringsuppgifter alltid utgör en allvarlig överträdelse av den gemensamma fiskeripolitiken.
EU inkräktar gradvis alltmer också på regleringen och övervakningen av fritidsfisket i havsområdet. År 2026 träder skyldigheten att dagligen på elektronisk väg rapportera fångster av vissa fiskarter inom fritidsfisket i kraft. I Finland sköts detta med hjälp av applikationen Omakala (https://omakala.fi/). Det är skäl att följa jord- och skogsbruksministeriets kommunikation om det aktuella innehållet i anmälningsskyldigheten (https://mmm.fi/sv/). Det är även värt att observera att den som uppsåtligen försummar anmälningsskyldigheten ska dömas enligt 118 § i lagen om fiske för fiskeförseelse till böter.
Överträdelser leder till påföljder, allvarliga överträdelser till allvarliga påföljder
Den helhet som gäller påföljder för överträdelser av den gemensamma fiskeripolitiken reformeras ganska mycket. Indelningen i överträdelser och allvarliga överträdelser kvarstår, men i rådets förordning definieras allvarliga överträdelser mer uttömmande än tidigare så att medlemsstaternas myndigheter får mindre utrymme för prövning. Å andra sidan innehåller förordningen nya element som eventuellt kan användas i vissa enskilda fall för att lindra påföljdernas nivå.
Listan över allvarliga överträdelser av den gemensamma fiskeripolitiken är lång. Den finns i artikel 90 i rådets kontrollförordning och i bilaga IV till den, och även i denna länk. Påföljderna för allvarliga överträdelser är mångsidiga och kan i värsta fall leda till att fiskelicensen går förlorad. När det gäller fiskefartygets befälhavare kan ackumuleringen av prickar leda till att befälhavaren förlorar sin rätt att vara befälhavare på fiskefartyget. Enbart påföljdsavgiften är enligt gällande finsk lag minst 2 000 euro. Dessutom kan den som sanktionerats för en allvarlig överträdelse förlora sin rätt till offentliga stöd och EHFVF-stöd som betalats ut under de fem åren som föregår överträdelsen kommer att återkrävas.
Utöver ändringar i EU’s förordningar måste också den nationella lagstiftningen om tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken revideras. Detta kommer dock inte att vara klart i januari nästa år. Avsikten är att utöver de ändringar som EU-lagstiftningen tvingar fram bl.a. noggrant granska hur påföljdsbestämmelserna fungerar och hur proportionerliga de är. Samtidigt bör också lagen om registrering av fiskefartyg uppdateras. EU-förordningarna är dock direkt tillämplig lagstiftning i Finland, vilket innebär att dröjsmål med den nationella lagstiftningen endast har en begränsad inverkan.
Obs! Denna text har utarbetats för att underlätta förståelsen av författningsändringarna och baserar sig på en preliminär analys av ändringarnas konsekvenser och kan inte åberopas i eventuella tolknings- eller konfliktsituationer i anslutning till tillämpningen av författningarna.